- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1895 /
46

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

I TYRINGERWALD.

esplanad, springvatten och ett storartadt system af elektriska solar, hvilka om
aftnarna upplysa det stora badområdet t. o. m. upp i bergsklyftorna.

Jag hade snart nog tagit hela härligheten i skärskådande, undrande om
jag kommit till en förtrollad plats, hvars »tusentals» invånare måhända lågo i
dvala! Ty esplanaden var öde; under det höga löfhvalf, som bildas af en rad
kolossala lindar framför kurhuset — den egentliga »kurplatsen», försedd med
en mängd småbord — satt en och annan enstaka figur; de stora hotellen stodo
tysta med slutna dörrar och fönster och tomma terasser. Hvar håller då den
stora badsocieteten till? — I Friedrichroda — bergsstaden vid Reinhardsbrunn,
i dag badorten »på modet», måhända i morgon i sin tur öfverflyglad af Bad
Ruhl, Bad Thal eller något annat »Bad» — i Friedrichroda, där finnas nu de
tusenden, som skulle ha fyllt Liebensteins förtjusande alléer.

Och Liebenstein ligger verkligen i dödlik dvala!

Dock, på »mitt» hotell, Meininger-Hof, går det lifligt till; där är centrum
för den ständiga turistström, som utan uppehåll rör sig fram och tillbaka; table
d’hoten i den stora matsalen är alltid fullsatt, alla rum äro upptagna — i
Meininger-Hof är gladt och muntert och intet »societetslif» i svensk
badortsmening. De gäster, hvilka liksom jag stanna för något längre tid, äro alla
gemytligt och rättframt »bekanta». Afton och morgon ätes vid småbord i en
liten »Gartenwirtschaft zur Meininger-Hof» på andra sidan bygatan, som går
förbi hotellet. Man har sin egen lilla utvalda vrå, den ingen tar ifrån en; jag
hade valt min öfverst i den lilla trädgårdstrekanten under en tät, just då
blommande lind, hvars grenar skuggade mitt bord. Här sitter man i det fria,
betraktar alla de gående och åkande, cyklande och ridande som i en jämn ström
passera, ser ned åt byn med korsvirkeshus och smedja, nickar åt bordsgrannarna
till höger och vänster, tiger eller talar, som man har lust till, och känner sig
väl till mods i denna så vänliga omgifning. Själfva hotellet är i yttre
anordningar ej ens på långt när så inbjudande som de andra på platsen; och dock
flyttar nästan en hvar, som bor i dessa, hit så fort rum kan fas. Och
erkännas måste, att det utmärkta sätt, hvarpå värd och betjäning funktionera, gör
Meininger-Hof till en behaglig vistelseort. Stora luftiga rum med präktiga
bäddar, förträfflig och riklig table d’h6te utan »vintvång», måttliga priser och
utsökt höflighet — allt detta mer än ersätter bristen af terrass och dunkla
löf-salstunnlar.

En gång om dagen var »stor konsert» på kurhusplatsen. Den lilla
badsocieteten samlades då mangrant; den uppgick f. t. knappast till 150 personer,
till största delen föräldrar, som vistades här för sina barns skull, ty Liebenstein
är numera en stor barnkammare. Man satt under de fem lindarnas löfhvalf,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:17:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1895/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free