Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59 I TYRINGERWALD.
kommer lika stillsamt till sist; men raden är oändlig; alla åkande hålla in
sina hästar, alla gående tränga ihop sig längs husväggarna: klockspelet
behärskar hela staden! —
Man lockas äfven här att fördjupa sig i jordens inre. Det finnes
nämligen i ett berg vid Reinhardsbrunn ett sagolikt kristall palats, den s. k.
Marien-glashålan. Man vandrar också nu med facklor genom en trång, fuktig gång,
från hvars väggar vattnet sipprar och väcker obehagliga tankar på den lösa
bergarten och det veckolånga regnet. Efter 20 minuter är man i en
hög-hvälfd sal i flera afdelningar, hvars hvalf uppbäras af tre väldiga pelare. De
vattenklara prismor, som Öfverallt betäcka tak och väggar, gnistra i
fackelskenet som tusentals eldslågor. Men all bergakungens glimrande prakt och
härlighet uppväger dock icke ett andetag af den smekande luft, som fyller de
gröna, tysta skogarna därofvan!
Man kan naturligtvis icke lämna Friedrichroda utan att ha varit på
Inseisberg, Tyringerwalds Broeken, nära 1,000 meter högt. Endast i klart
väder, då man här nerifrån tydligt kunde se dess mörka rundning, lönade det
sig att fara dit. Och hvarje dag kastade man längtande blickar åt det håll,
där man visste, att dess höga topp reste sig ofvan molnmassorna.
En morgon, då jag som vanligt mycket tidigt drog undan spjälluckan
utanför mitt fönster, sken emellertid solen; hvita dimmor hängde visserligen som
vajande trasor utmed »Gottlobs» höga klippor, men toppen af Inseisberg syntes
skarp och mörk mot en blå himmel. Hur kvickt gick det icke att bli färdig,
att komma ned, att få sitt morgonkaffe och springa bort till posthuset,
därifrån omnibus till Inseisberg gick hvarje dag kl. 8. Ännu kvickare gick det
att äntra upp på dess tak och få en plats med »fri utsikt»; båda vagnarna
— det var solsken i dag och två åkdon! — blefvo i ett nu fullsatta;
postil-jonen blåste patetiskt: »jag Öfvergifva dig», som den svenska öfversättningen
af denna äkta tyringervisa lyder, och så for man genom »das Ktlhle Thal»,
där solen baddade, till »Heuberget», där man efter en rast och ett
förskräckligt »seidlande» af alla medresande viker af från den vackra
Schmalkalder-vägen och i en halfcirkel åker omkring Inseisberg; dess östra sida är
nämligen brant och otillgänglig, och man måste komma upp söderifrån. — Den
soliga dagen hade lockat alla människor ut i skogarna; det myllrade af
vandrare, det var som om väl hälften af nordvästra Tysklands befolkning denna
dag promenerade i Tyringerwald!
Toppen af Inseisberg består af en rund, öppen plats, tvärs öfver hvilken
den berömda »Rennstigen» bildar gränslinie mellan Preussen och
Sachsen-Koburg-Gotha. Å ena sidan denna väg ligger ett preussiskt, tätt invid å andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
