Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
OM STATENS INGRIPANDE I NÄRINGSLIFVET.
täflare i Ystad eller Trelleborg, genom att till någon af dessa städer flytta
den tyska posttraden, eller åt det senare i Uddevalla genom den
projekterade Vänern—Uddevalla-kanalen.
Med flertalet västeuropeiska länder har Sverige gemensamt^ att dess
jordbruk i våra dagar på grund af natur- och delvis äfven kulturförhållanden
ligger under i konkurrensen med utom-europeiska och några östeuropeiska
länder, förnämligast Ryssland. Det har icke alltid så varit. För att
konkurrensen skulle bli kännbar, erfordrades först och främst de
trans-ocea-niska ländernas uppodling i större skala och för det andra
kommunikationsväsendets och världshandelns utveckling; men dessa betingelser hafva
först inträdt i vår tid och inför våra ögon. Priserna på brödspannmål
hafva nedtryckts till en förut okänd grad, och ännu finnas inga större
utsikter till att de skola nämnvärdt stiga. Möjligen skall den amerikanska
exporten icke länge kunna hålla sig uppe i samma höjd som hittills, men
i dess ställe förestår en betydligt ökad utförsel från andra håll, särskildt
från Argentina och Sibirien *. Äfven i fråga om andra
landtmannaproduk-ter, hvilka ännu hållit sig någorlunda uppe i pris, såsom kött och smör,
börjar konkurrensen blifva hotande. Australien, Förenta Staterna,
Argentina, Uruguay, Algeriet och Kanada stå färdiga att sända massor af fruset
kött till de kolossala europeiska kylmagasinen, och till och med på smör
har priset en tendens att falla.
Att detta prisfall å landtmannaprodukter, om det ej på något sätt
kan motverkas, hotar de jordbrukare, som frambringa dessa produkter
till afsalu, med ekonomisk undergång, kan icke undgå någon, som vill se.
Flertalet af de mest af konkurrensen hotade länderna hafva ock nu
genom höga tullar — det enda medel, som för tillfället tyckes vara
användbart — sökt motverka prisfallet å landtmannaprodukter i någon mån.
Men öfver allt och icke minst hos oss ljuda ropen frän lifsmedelstullarnas
motståndare,, hånande, beklagande, agiterande och — irriterande. Hvad
vilja då dessa tullförkättare?
Man skall ej fördyra brödet för arbetaren och de fattige, heter det
Härpå må svaras: det är ej fråga om att fördyra brödet. Hvad den
producerande landtmannen begär är endast, att hans varor icke skola alltför
mycket falla i pris. Det är väl ingen som påyrkar, att priserna genom
tullsatser skola stegras utöfver dem som han kunde erhålla de tider, då
den utländska konkurrensen ännu var ett okändt ting. Om priserna med
7, 8, ja io kronor understiga dem han förut kunde erhålla och med hvilka
* Ett beaktansvärdt förhållande år den redan i somras i svenska tidningar omnämnda
(och jämväl i C. £. Ljungbergs broschyr om mellanrikslagen påpekade) beslutade
utsträckningen af det ryska järnvägsnätet till Arkangel, hvarmed hufvudändamålet lär vara att bereda
tillfälle till export af rysk spannmål till Norge. Hvad detta kommer att innebära särskildt för
Sverige, om mellanrikslagen icke förändras, är lätt att inse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
