Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
OM STATENS INGRIPANDE I NÄRINGSLIFVET.
Råg: Ryssland ioo, Förenta Staterna 134, Ontario 174, Frankrike
181, Tyskland 165, Österrike 163, Ungern 155;
Hafre: Ryssland 100, Förenta Staterna 249, Ontario 287, England
377, Frankrike 244, Tyskland 287, Österrike 164, Ungern 163.
Rysslands hafreproduktion tyckes efter denna beräkning ha varit
ännu mindre än enligt Sundbärgs tabell.]
Dessa siffror synas gifva vid handen, att gradtalet på bildningsskalan
är vida mer än gradtalet på termometern bestämmande för
arealafkast-ningens storlek, och de vittna om att Sverige i fråga om jordbrukets
intensitet redan står så högt som man med hänsyn till dess jordmån och
klimat kan begära. Och då det tillika synes vara ganska tvifvelaktigt om
i allmänhet taget en högt drifven intensitet är fördelaktig för jordbrukets
ekonomi, torde det äfven ur nationalekonomisk synpunkt vara oklokt att
utan misskund använda hjälp-er-själf-tumskrufven i fråga om landtbruket.
Det skulle vara en helt annan sak, om frihandelsvännerna kunde
gifva de ruinerade jordbrukarna, denna stora del af Sveriges befolkning,
en anvisning på andra och mer lönande näringskällor, som kunde drifvas
i sådan omfattning att de förmådde taga emot alla dem som ej längre se
sig i stånd att härda ut i jordbrukskonkurrensen. Kunde en sådan
anvisning lämnas och kunde de för hvarje ny näring nödvändiga kapitalen
tagas på hyllan, då vore det ej vidare klokt att sträfva att hålla
jordbruket uppe, när mycket billigare lifsmedel än landet själft kan producera
erbjudas oss utifrån. Men dess värre har vårt land icke, så vidt man vet,
ett sådant öfverflöd på naturliga hjälpkällor att det kan afstå från att bruka
den jord, som redan med mödor och kostnader är bragt i odling. Vårt
lands jordbruk måste helt enkelt hållas i gång, och det blir samhällets
oafvisliga plikt att såsom sådant se till att också jordbrukets idkare utan
alltför svåra förluster kunna drifva sin näring. Det är orättfärdigt af andra
samhällsmedlemmar att söka draga sig undan och låta jordbrukarna
ensamma bära bördan af den främmande konkurrensen. Enhvar, som fått
förmågan att känna sig såsom en medlem af samhället och icke endast
såsom en individ däri, torde utan tvekan kunna erkänna detta. Och han
kan bära bördan så mycket lättare, som det långt ifrån att vara någon
ökad börda endast är det, hvartill han så att säga af naturen härdats,
hvarvid han sedan uråldriga tider varit van och hvarifrån han för en kort
tid varit befriad endast i kraft af omständigheterna och i följd af
statsmakternas tvekan att genom sitt ingripande afhjälpa den ojämna
fördelningen.
Man talar om, att staten redan gjort mycket kännbara uppoffringar
till jordbrukets lättnad i och genom grundskatternas afskrifvande. Detta
är sant; men man glömmer att jordbruket för icke länge sedan gjorde
en mycket stor uppoffring till statens fromma genom 1855 års
brännvinslagstiftning. Om storleken af den finansiella förlust, som i och med dess
antagande drabbade Sveriges jordbrukare, kan man göra sig en
föreställning, då man erinrar sig att år 1853 funnos i landet 33,342 bränneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
