Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
OM STATENS INGRIPANDE I NÄRINGSLIFVET.
skeppsbyggnadstimmer. Äro väl då dessa produkter sådana, att man
efter sin vilja kan tillverka dem motsvarande behofvet vid efterfrågan?
Uppenbarligen icke, alldenstund när behofvet yppar sig, tillgången ej kan
inställa sig förr än ett eller två sekler senare. Om samhället således har
ett oafvisligt behof af skogar, så kan det icke försäkra sig om sitt behof
däraf annorlunda än genom att göra sig själf till skogsägare och genom
statens mellankomst göra sig de tjänster, hvilka enskilda personer, som
äro utsatta för alla lyckans växlingar, ej kunna lämna detsamma.» Och
af Zellén tillägger: »Sanningen af dessa ord kunna ej nog beaktas.
Skogshushållningens natur är nu en gång sådan, att den svårligen kan vinna
fast och säker framgång, där enskilda ägare tidt och ofta genom
ekonomiskt obestånd tillgripa skogskapitalet.»
Medan vi äro inne på citaternas område, torde ännu ett sådant
tilllåtas. »De motiv, som i allmänhet anses tala emot statens deltagande i
näringsverksamheten», yttrar A. G. Blomqvist i ett i Helsingfors 1893
utkommet arbete: Skogshushållningens Nationalekonomi, »äro afsaknaden
hos dess tjänstemän af det ständigt vaksamma, för egen fördel klarsynta
enskilda intresset samt den energi i tanke och handling, som utgör en
följd däraf. Men skogsbruket är till följd af sin natur icke ett fält för
tillämpning af rörliga och ofta förändrade principer eller spekulationer,
beroende af konjunkturernas växlingar. Tvärtom följes vid detsamma
det mest konservativa fasthållande vid en gång väl utredda och fastställda
grundsatser, och det utgör således en verksamhet, som har närmaste
likhet med statens finanshushållning. Skogshushållningen behöfver icke en
här af tjänstemän, och dessa äro dessutom icke i ekonomiskt hänseende
oproduktiva statsfunktionärer såsom en stor del statstjänstemän för öfrigt,
utan tvärtom verksamma arbetare i statens tjänst, af hvilkas arbete själfva
produktionens uthålliga fortbestånd är beroende.
Den universella erfarenheten har öfverallt och på det mest
otvifvel-aktiga sätt ådagalagt, att de vackraste, bäst vårdade och största
afkastning lämnande skogarna äro de, som tillhöra staten. Att denna vid sin
forstförvaltning äfven måste följa privatekonomiska principer är själffallet,
men då statsskogar äro nationens gemensamma egendom, böra dessa
tillika och i främsta rummet behandlas sålunda, att de frambringa största
möjliga allmänna nytta, hvilket sker då nationalekonomiens och af
erfarenheten bestyrkta sanningar göras gällande vid deras förvaltning.»
De bäst skötta och mest inkomstbringande skogar i världen
erkännes allmänt vara Tysklands statsskogar. Och Tyskland har — i
förbigående sagdt — för dem att tacka sina många småfurstar och dessas
kärlek till jakten, hvilken förmådde dem att göra sin rätt till skogarna
gällande i kanske ännu större utsträckning än som ursprungligen tillkom dem.
I Sverige pågår nu visserligen statsinköp af skogar till kronoparker
år från år, och reviren utökas och arronderas så småningom. Men kan
förvärfvet icke ske snabbare än nu är fallet, så lära nog åtskilliga genera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
