Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO EVOLUTIONSLÄRAN OCH KRISTENDOMEN.
land och sin tid. En mängd af de ädlaste män och kvinnor hängifva sig
dagligen åt lösningen af problemet om människosläktets evolution, ja,
under alla tider gifvas ej så få, hos hvilka altruismen kulminerar i
utgifvandet af t. o. m. lifvet för andra. Hvem kommer nu dessa altruistiska
evolutionister till hjälp? Ingen annan än naturen själf, hvilken, oaktadt
hon anförtrott det fortsatta byggandet åt människorna, dock aldrig släppt
själfva planen ur sin hand. Denna plan kan läras af det förflutna. Den
kunskap, som vi behöfva för att med arkitektonisk följdriktighet
komplettera naturens verk, ligger i naturen själf. När en affär öfverflyttas
eller en kompanjon antages, uppvisas böckerna, affärens metod beskrifves
och dess framtida utveckling utpekas. Så har ock skett med afseende på
människans medvetna deltagande i evolutionen. Döljandet af hemligheten
för henne skulle ha satt den blifvande evolutionen i fara; att förr än nu
ha afslöjat den, skulle ha varit för tidigt. Kärlek måste komma före
kunskapen, ty kunskapen är medel för kärleken och utan denna gagnlös.
Men nu ha vi altruism nog i världen för att kunna begynna den nya eran,
vi ha visdom nog till att dirigera den.–
Af största betydelse för sociologien är observerandet och
behjärtan-det af det faktum, att kampen för andras lif (altruismen) lika väl som
kampen för eget lif (egoismen) är en faktor i evolutionen. Man har hittills
stannat vid den sistnämnda (darwinismen), och därföre har man förtviflat
om en sund social utveckling. Ja, Huxley går så långt i sin misströstan
om det läge, i hvilket darwinismen lämnar den mänskliga familjen, att
han. om det icke gifves någon utveckling utöfver densamma, ville »hälsa
ankomsten af någon vänlig komet, som kunde bortsopa hela affären».
Annorlunda gestaltar sig saken, om man tager den andra faktorn med.
Den borgen för både moralisk och social utveckling, hvilken man
förgäfves söker i naturen, så länge man stannar vid den darwinistiska
kampen för tillvaron, gifver sig själf, så snart man fattar i sikte kampen för
andras tillvaro jämte den utveckling af omgifningen, som går pari passu
med organismens egen utveckling. Med en omgifning, som vidgar sig och
blir allt rikare, tills dess den innesluter — eller rättare medvetet
innesluter — det gudomliga, och med människan, så utvecklande sig, att hon
blir mer och mer medveten om, att det gudomliga finns där, och att det
framför allt finns i henne själf, är allt behöfligt material och all möjlig
säkerhet för en moralisk utveckling för handen. Intet af den visshet,
religionen i detta hänseende gifver, omintetgöres eller minskas, därigenom
att till den lägges naturens bekräftelse. Äfven en sådan sanktion, som
anses ligga öfver naturen, måste vara rationell. Fastän i Comtes tanke
en positiv religion icke är någon religion, så är dock en religion, som ej
i någon mening är positiv, en omöjlighet. Och ehuru religionen måste
hvila på tro, så gifves det dock skäl och grunder för tron, och det ej
blott i förnuftet, utan ock i naturen själf. När evolutionen en gång har
arbetat sig fram utmed sina stora naturliga gränslinjer, skall det visa sig,
att den försett oss med allt hvad religionen antager, hvad filosofien kräf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
