Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
EVOLUTIONSLÄRAN OCH KRISTENDOMEN.
ver och hvad den exakta forskningen bevisar. Endast genom att bringa
teologien i harmoni med naturen och på samma linje med vår öfriga
kunskap, kunna de höga intressen, som hon har att bevara, bibehålla sin
lifskraft i en vetenskaplig tidsålder. Det som först och främst är väsentligt
för hvarje verksam religion är, att den öfverensstämmer med människan,
och sedan, att den öfverensstämmer med naturen. Hvad den än må
sanktionera, dess krafter få icke vara anormala, utan tvärtom en
förstärkning och en högre potentiering af de krafter, hvilka från evighet ha
skapat världens framåtskridande. En söndring här vid lag skulle omstörta
förnuftet och tillintetgöra tron. Ingenting vinnes genom att påstå, »att
den altruistiska utvecklingen, och det fördjupande och förmildrande af
karakteren, som åtföljt den, är en direkt och egendomlig produkt af det
religiösa systemet». Ty ingenting kan någonsin vinnas genom att ställa
den ena hälften af naturen mot den andra eller det rationella mot det
supra-rationella. Att påstå, det altruismen uteslutande är en produkt af
religionen, det är att utestänga naturen från den moraliska och religionen
från den förnuftiga ordningen. Om vetenskapen börjar att erkänna
religionen, så måste religionen sluta med att erkänna vetenskapen. Ingen
iakttagare af enkla fakta kan någonsin beröfva religionen hvad som
tillkommer henne. Hon har under några få århundraden gjort mer för
utvecklingen af altruismen än alla den geologiska tidens millioner. Men vi
få ej heller beröfva naturen det henne tillhör. Vi få ej säga, att naturen
under långa tidsåldrar spelade den förlorade sonens roll, och först i elfte
stunden bättrade sig. Om naturen är Guds klädnad, så är den icke
söm-mad, utan virkad uppifrån och allt igenom. De, som i henne se stora
luckor (och det ha vi alla gjort), sluta med att se dem fyllda. Vore
dessa luckor väsentliga för någon teori, vare sig om universum eller om
människan, så vore äfven fastslåendet af naturens enhet ett för högt pris
för deras undanrödjande. Men den skenbara förlusten är endast vinning,
och den skenbara vinsten vore en oersättlig förlust. Ty att spränga
naturen sönder, är att förstöra förnuftet, och med det både Gud och
människa.
Embryot till den blifvande människan begynner sitt lif i en enda
enkel mikroskopisk cell, som i intet afseende skiljer sig ifrån den cell,
från hvilken andra djur utgå. Vid en ännu aflägsnare period äro de
tidigaste formerna för allt lefvande, vare sig plantor eller djur desamma.
Utvecklingen sker, hvad de högre djuren och människan beträffar,
medelst differentiering genom partition eller segmentation. Inom en kort tid
har på denna väg den ursprungliga cellen växt till en oändlig mängd små
celler. Det mänskliga embryots utveckling innefattar emellertid icke blott
en tillsats af en mängd likartade celler, utan gestaltar sig såsom en
organism med olika léder och mycket växlande funktioner. Det
genomlöper för öfrigt alla det lägre lifvets stadier och antager därvid former,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
