Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
EVOLUTIONSLÄRAN OCH KRISTENDOMEN.
är det fysiologiska namnet för etikens största ord: altruism, kärlek.
Kampen för den egna tillvaron är själf bevarelse, den för andra dessas
bevarande, och bägge följas åt äfven i den fysiska naturen. Däri ligger en
profetia om den dag, då kärleken skall gifva lifvet dess karakter.
Kärleken — icke att förblanda med lidelsen — framträder redan på det lägre
naturlifvets område i den själfuppoffring för andra, som är dess väsen.
Den enkla cell, som innesluter lifvet i dess första begynnelse, måste dela
sig, det är uppoffra sitt slutna individuella lif för att rädda det. Med
oändliga variationer i detalj fortgår denna själfuppoffring inom
växtvärlden, ända till dess den — hvarje art, hvarje växt — nått sin fulla
utbildning, och hvarje sådan fullbildad växt lefver för andra. I
sammanhang härmed står det underbara samarbete, som äger rum inom hela
naturen, ifrån de lägst stående tingen till djurvärlden och människan.
Naturen är så anlagd, att den ena varelsen måste tjäna den andra för att
bägge skola få lefva. En alldeles isolerad individ finnes icke till; den
som fullständigt afsöndrar sig från andra, måste dö; han har ingen
framtid. Under ingen period var människan allena. Det finnes intet sådant
ting i naturen som en man, lika litet som ett djur med undantag af de
allra lägsta formerna. Differentieringen genom könsåtskillnaden betingar
allt lefvandes existens. Intet af de bägge könen kan ensamt utföra de
nödiga funktionerna; de måste arbeta gemensamt; association, inbördes
hjälp, tillgifvenhet, allt saker, utan hvilka intet immaterielt, intet moraliskt
sinnelag är möjligt, beror på detta förhållande. Och manlighet är en sak,
och kvinnlighet en annan. Man och kvinna ha aldrig varit och skola
aldrig blifva ett och detsamma. Och i följd af denna olikhet till anlag
och gåfvor, har mannen hufvudsakligen fått kampen för tillvaron på sin
lott, och kvinnan är det utvalda verktyget för utförandet af kampen för
andras tillvaro. Den förre håller individualismen, den senare altruismen
vid lif. Moderskapet är i själfva verket källan, modern till kärleken,
kärleken såsom sådan, kärleken, framträdande i den försakelsefulla vården
af barnet, i dess omsorg om arten, om släktets bevarande.
Reproduktionen i och för sig, födandet af barn, uträttar ej detta. Vården om den
lilla, hjälplösa varelsen måste omedelbart taga vid, och sålunda öfvergår
reproduktionens mest fysiologiska akt till en etisk sådan. På hvilket
stadium af det animala lifvet kampen för andras tillvaro öfvergår till
altruism i etisk bemärkelse, är oväsentligt för konstaterandet af själfva faktum.
För oss är det enda väsentliga det, att altruismen verkligen är där. Hvarje
sak måste begynna någonstädes, och det gifves ingen sanniiig, som
evolutionens arbete från hvarje ny lifsbegynnelse har tenderat att mera
konstant uppenbara, än denna: »först det naturliga, sedan det andliga».
Det nämndes moderskapet. Det är ej för mycket att säga, att ett
af den organiska naturens motiv har varit att frambringa mödrar. Målet
för hela växt- och djurvärlden synes ha varit frambringandet af en familj,
en sak som föranledt namnet mammalia, ett namn, hämtadt just från den
omsorg om andra, som framträder hos denna klass af varelser. Ingen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
