Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO EVOLUTIONSLÄRAN OCH KRISTENDOMEN.
genomvandrat snöns och dimmans regioner och nu ändtligen nått bergets
spets, ser den öfver honom strålande solen, så förhåller det sig ock med
evolutionen. Intet af de ting bergvandraren under sitt uppstigande mött,
har under tiden kommit till, han har ej heller själf frambragt dem, de
lågo än mindre potentiellt i bergets fot; det som händt, är helt enkelt
det, att han mött dem, somliga för första gången, andra, ehuru förut kända,
hafva nu inträngt i hans varelse i sådant fullmått eller till hvarandra
intagit så olika relationer, att äfven de blifvit i praktiskt hänseende nya.
Sammalunda har människan icke i följd af någon i henne inneboende
tendens till framåtskridande, ej heller genom någon i den protoplasmatiska
cellen inneboende energi, som efterhand framträdde, utan genom
processens underhållande och stärkande utifrån nått allt högre ståndpunkter och
från den rent sinnliga världen vid bergets fot vandrat uppåt med
förädlade och förädlande förmögenheter till dess hon fick se den andliga solen.
Men hvari består den omgifning, som betingar utvecklingen i social och
etisk-religiös riktning? I alla de ting, personer, inflytanden och krafter, med
hvilka människan vid hvarje grad af progressen kommer i »korrespondens.
Och i samma mån förmågan att fatta dem vinnes, infinna sig de sociala,
moraliska och religiösa krafterna och begära inträde. Den yttersta källan
till dessa krafter är visserligen ingen annan än den, från hvilken allt i
världen kommer, men det faktum, att de högre principerna komma af samma
omgifning, som den växten har, innebär dock ej, att de äro de samma
som inträda i växten. I denna äro de fysiska, i människan andliga.
Skillnaden mellan de båda krafterna ligger således icke inom dem själfva,
utan beror på de varelser, inom hvilka de komma till verksamhet. Och
för öfrigt, äro vi, när allt kommer omkring, säkra på, att det. som vi
kalla den fysiska världen, verkligen är en fysisk värld? Termen »materiell
värld» är missvisande. Världen är en andlig värld, endast tagande de
materiella krafterna i tjänst för sina ändamål. Denna synliga värld har
blifvit utformad af en intelligens, som residerar i det osynliga. Om
evolutionen är Guds metod att skapa, så är det tydligt, att skapelsen ej
förlorar något af sin gudomlighet, därigenom att den kommit till på
evolutionens väg. Det är litet förstånd i att kalla allt som vi kunna begripa
för naturligt, men det för oss okända för gudomligt, alldeles såsom vår
okunnighet om en sak vore ett kännemärke på dess gudomlighet. För
somliga människor är Gud till endast för att fylla luckorna i vår kunskap,
men om de aldrig bli fyllda, är då Gud till endast i världens oordning?
Att vilja reservera åt Gud vissa punkter för omedelbart ingripande, är att
virtuellt utestänga Gud från återstoden af processen. Om Gud endast
periodvis framträder, försvinner han ock periodvis. Idéen om en
imma-nent Gud, evolutionens Gud, är ofantligt mycket högre än den gamla
teologiens tillfälligtvis undergörande Gud. Det dagliga undret af en blomma,
af stjärnornas gång, uppehållandet och regerandet af denna stora af lif
sprittande värld kräfver en ledande vilja likaväl som skapandet af atomerna
vid alltings begynnelse. Men evolutionens under finna vi dock éj i dess
Svtnsk Tidskrift iSpj. a. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
