Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSKRISEN.
’73
tare, om Sverige under denna kris kan beskyllas för upphäfvandet af
den unionella handelsgemenskapen liksom Norge för upphäfvandet af de
unionella konsulaten. Dessutom måste underhandlingarna om den
diplomatiska frågan lida på den alldeles onödiga sammankopplingen med
underhandlingar om differentialtullar och kreatursförbud. Måhända kan
riksdagens beslut tolkas som blott ett bemyndigande, ej som en
befallning för regeringen att tillkännagifva mellanrikslagens uppsägning, och i
alla händelser står det regeringen fritt att, på sitt eget ansvar, inom (eller
kanske utöfver?) en viss tidsgräns välja det jämförelsevis lämpligaste
ögonblicket för beslutets verkställighet. Protektionistpartiets belåtenhet
är visserligen ett godt stöd för vederbörandes unionspolitik, men kan
dock icke till fullo ersätta alla andra klokhetsregler.
Ännu är likväl ingenting fördärfvadt för Sverige i unionskrisen. De
öfverord, som falides under ett par debatter i kamrarna angående den
norska tredskan, skadade utan tvifvel den önskliga värdigheten i
riksdagens uppträdande och voro alldeles obehöfliga, enär tillräckligt kraftiga
åtgärder dem förutan kunde påräknas. Men stortingets tidigare
förlöpningar gifva en i viss mån mildare färg åt de svenska mothuggen, och dessa
hafva dessutom funnit en fullgod motvikt i grefve Sparres utmärkta
yttrande, som kan sägas inom riksdagen hafva klarast uttryckt Sveriges
upplysta allmänna mening.
Hemliga utskottets tillsättning förefaller som ett godt schackdrag, i
det att den växande nervösa oron på åtskilliga håll därigenom fick en viss
indämning, som kanske hindrat flere onödiga interpellationer och
offentliga diskussioner. Det är säkerligen blott ett alster af den politiska
vidskepelse, som så ymnigt frodas i något upprörda tider, när man inbillar
sig, att detta utskott, liksom ett Frihetstidens sekretissimum, lämnat efter
sig ett slags testamente till regeringens efterrättelse och norrmännens
skrämsel i sinom tid. Sådana äfventyrligheter öfverensstämma hvarken
med Sveriges nu gällande grundlagar eller med våra dagars politiska
sedvänjor, som alltid i sista hand kräfva en själfständigt verkande regering-
Hur det nu må hänga ihop med det imponerande intryck, som
enligt vissa belåtna utsagor våra statsmakters uppträdande lär hafva utöfvat
i Xorge, — säkert är, att den norska parlamentarismens egen oreda fullt
ut räcker till att förklara det långdragna fiasko, som ändtligen synes hafva
drabbat den öfverspända vänsteragitationen. Anspråket att omstörta
unionens grundvalar med summa fyra rösters stortingsmajoritet är
alldeles för vidunderligt för att kunna leda till någonting annat än sitt eget
grundliga nederlag. Detta nederlag må gärna bemantlas med tvetydiga
dagordningar och klingande förbehåll. Det faller ändå klart nog i dagen,
och det ju längre och ju envisare de, som anse sig ohjälpligen
komprometterade genom äfven de oundgängligaste och mest själfklara eftergift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
