Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSKRISEN.
’73
med de inhemska parti motsatserna för öfrigt. Då kunde detta förslag,
som ju ingalunda finge betraktas eller behandlas som ett slags ultimatum,
tagas i allvarligt öfvervägande af Sveriges unionsvänner och statsmakter.
Det vore en bättre grundval än någon annan för verkligen hoppgifvande
underhandlingar emellan de båda folken.
Men äfven om den norska partisämjan icke sträcker sig längre än
till öppnandet af s. k. »fri underhandling» med Sverige, utan på förhand
angifna slutpunkter och med alternativa önskningsmål, så vore ändå
mycket vunnet för unionsfrågans inledning i ett lugnare skede. Det
tjänar icke mycket till att nagelfara uttrycken i den »dagordning» eller hvad
det nu må kallas, som möjligen kan komma till stånd såsom ett slags
bemyndigande för en blifvande norsk förhandlingsregering, hvars
ledamöter likväl alltid måste utnämnas af Norges konung enligt själfständig
pröfning på grund af unionspolitikens kraf. Dessa uttryck kunna äga sin
betydelse för de norska partiernas ställning till hvarandra, för regeringens
förhållande till stortinget. Men Sverige kan omöjligen förpliktas af vare
sig det ena eller andra norska förbehållet, utan har blott att hålla sig
till själfva klämmen, — villigheten att öfver hufvud underhandla. Genom
antagandet af ett dylikt anbud har Sverige icke afsagt sig ett enda vare
sig politiskt eller juridiskt anspråk, som det eljest kan finna skäl att
vidhålla.
Och äfven under själfva förhandlingarnas förlopp torde det ej vara
en olöslig uppgift att syssla blott med föreliggande praktiska spörsmål
och inga andra. Det blir den politiska insiktens kall att hålla de
fanatiske doktrinärerna i styr å ömse sidor.
Det är ej fråga om det ena eller andra unionsfolkets upphöjelse
eller förnedring. Sådana småaktiga synpunkter få ej undanskymma andra,
som ensamma äro i stånd att skänka en fri och säker utsikt öfver
händelsernas utveckling, dess kraf och dess faror. Endast den, som
förstår och är viHig att underordna sig sakernas egen logik, kan våga
hoppas att draga gagn däraf för sina eller sitt lands särskilda syften. Båda
folken och deras ledande män åligger det att icke för sig själfva
undan-dölja eller egenmäktigt ställa sig i vägen för en omsider frambrytande,
allvarligare och sundare uppfattning af unionens politiska natur.
Älsklingsdoktriner eller omhuldade hjärteönskningar föriwå ingenting emot
det allmänna samhällslifvets bestående och verkande makter. Det gäller
att lyssna till deras maningar, ej att mästra dem efter godtyckliga regler
och inskränkta påfund.
Det är en vanlig svaghet, som länge har kännetecknat just vårt eget
tidehvarf, att bedöma förbindande krafters och institutioners värde och
rättmätighet enligt det intryck, som de göra på våra personliga känslor.
Liksom det sentimentala fromleriet i religionen framför allt söker sin en-
Svensk Tidskri/t 189 j. j ia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
