Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
UNIONSKRISEN.
svaret, så vida Norge alltjämt kan hindra oss att kontrollera dessa
bestämmelsers effektiva kraft?
Däremot fa vi en verklig valuta, om Norge genom unionskrisens
lämpliga skötsel, genom politiska, icke juridiskt-formalistiska medel, kan
förmås att skaffa sig t. ex. ett passande antal pansarbåtar, som ju trots
§ 25 utan vidare grundlagsändring kunna skickas äfven till Östersjön att
värna Sveriges kuster jämte vår egen flotta. Och har Norge väl
kommit därhän, då torde det, utan några särskilda legala stipulationer, kunna
öfverlåtas åt dess egen politiska omtanke att genom fortsatta
ansträngningar i jämnbredd med Sverige bevara sitt berättigade inflytande på de
gemensamma utrikesärendena, enär detta inflytande oaktadt all
likställighet på papperet skulle nedsjunka till ett tomt sken, så vida det ej kunde
stödja sig på en någorlunda motsvarande försvarskraft.
Huru »skyndsamt» en sådan utveckling kan mogna, därom lära inga
närmare instruktioner kunna meddelas. Men om ett uppskof med
krisens formella lösning i riksaktsväg kan förhjälpa unionen till en stark
förenad flotta, då vore det väl klokast och mest fosterländskt att gifva
sig något till tåls med de nuvarande »anledningarna till split och missämja».
Den sämsta lösningen är däremot mycket lätt att finna på den
het-lefrade brådskans väg. Det vore Sverige föga värdigt att låta skrämma
sig till öfverilningar genom rykten om brådstörtade norska rustningar, som
ändå aldrig kunna blifva på allvar farliga för oss, om vi iakttaga nödig
försiktighet och icke uraktlåta lämpliga motåtgärder i tillräckligt, omfång.
Ett unionsbrott måste naturligtvis hejdas med hvilka lagliga och hederliga
medel som helst. Men en nödfallsutväg, som framför allt måste afse att
förebygga eller mildra utländsk inblandning, får icke betraktas som en
af den svenska unionspolitikens ordinarie resurser. Att utkräfva vägrade
anslag med andra medel än den parlamentariska pressionen vore allt för
absurdt. Det kan ej heller betviflas, att dylika tankar äro fullkomligt
främmande för dem, som leda våra öden, om än några få oansvarige
rådgifvare i tidningar och på folkmöten med olika syften söka framtruga
någonting ditåt. Detta gäller icke blott om de öfverspände patrioter,
som spraka om att »tukta» de motspänstige, utan ännu mer om de
revolutionäre »fredsvänner», som genom alldeles öpåkallade »protester» njot
»brodermord» göra sitt bästa, kanske utan att veta det, att egga
liksinnade norrmän till brottsliga dårskaper i hopp om svenskt medhåll mot
Sveriges statsmakter! Det ser ut, som om desse talare icke ansåge ett
norskt unionsbrott också vara en verklig våldsåtgärd, ett anfall,
hvaremot det lämpar sig att hos oss protestera, ehuru eller just därför att
inga norska protestmöten ännu höras af emot denna, närmast hotande
fredskränkning.
Det svenska folkets ojämförligt öfvervägande flertal är helt visst pä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
