Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af de 10.000 pund, som den egyptiska regeringen erbjöd honom i
lön, vägrade han att mottaga mer än 2,000. »Min afsikt är», skref han
till sin syster, »att visa khediven och hans folk, att guld och silfver icke
dyrkas af alla. — — På hvems bekostnad anskaffas väl allt detta guld?
På de stackars människors, som äro handelsvaran.»
Gordon lämnade snart Kairo, medförande en stor svit, af bl. a. 7
européer, hvaribland italienaren Ramolo Gessi, en tapper och pålitlig man,
som sedan blef Gordon till ovärderlig nytta.
Efter 23 dagars ångbåtsfärd på Nilen uppnådde han sitt residens,
Gondókoro, mellan Khartum och Albert Njansa. Norra Sudan med
Khartum lydde tills vidare under en egyptisk generalguvernör, medan
Gordons område däremot utgjordes af ekvatoriallandet. Hans egyptiska
titel, hvars glans han var föga smickrad af, lydde: »hans excellens
generallöjtnant Gordon, guvernör vid ekvatorn». I engelska arméen var han
endast öfverste. »Sin residensstad fann han i fullkomligt försvarslöst
tillstånd; obeväpnad vågade sig ingen ut ens i dess närmaste omgifning.
De infödda hade genom lång misshandel blifvit ytterst misstänksamma.
Outtröttligt drager han emellertid från plats till plats i afsikt att
uppfånga slaftransporterna och att vinna sina svarta undersåtars tillit. Och
dessa igenkände snart i honom en hjälpare.»
Slafjakten hade utrotat de naturligaste instinkterna hos den stackars
befolkningen. Var hungern för svår, så bytte man gärna bort sina egna
barn mot kött eller säd. Det var ingen lätt sak att uträtta något i detta
land, där guvernörens tid stundom upptogs med att sköta hans
europeiske följeslagare, som dukat under för klimatet, där de infödde nedsjunkit
i djurisk slöhet och slafhandlarne stodo i hemligt förstånd med de
egyptiska myndigheterna, ja, gåfvo mutor åt Gordons egna underlydande
ämbetsmän. »Ett af hans tolk uppfångadt bref från en dylik
människojägare till mudiren i Faschoda lydde t. ex.: »Vi äro på väg med 2,000
kor och allt annat efter önskan.» Korna voro stulna från åtskilliga
stammar, och »allt annat» betydde slafvar. Hela transporten uppfångades af
Gordon, som återsände slafvarne till deras hem eller behöll dem hos
sig. Slafhandlarne fingo fängelsestraff; efter någon tid tog han de
djärfvaste af dem i sin tjänst, — en taktik, som han hade mycken nytta af.
Efter första årets slut (1874) hade Gordon redan upprättat och besatt 8
stationer och sändt pengar till Kairo för att betäcka kostnaderna för detta
och följande årets företag — »ett resultat af hans omsorgsfulla
förvaltning af rättmätiga inkomster, framför allt elfenbensmonopolet».
Följande året tog Gordon, utom naturligtvis slafhandelns
undertryckande, till uppgift att åstadkomma ångbåtskommunikationer nedför hela
Nilen förbi de hindrande fallen ända fram till Njansa-sjöarna, samt öppna
segelfart på dessa. Uppgiften försvårades därigenom, att Nilen på sina
ställen i månadtal är fylld af »sedd», ett slags vattenväxt, som
förekommer i sådan massa, att sjöfarten hindras och t. o. m. ångbåtar icke kunna
komma fram. Gordons båtar drogos nu med linor nedför floden, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
