Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här; många af missionärerna hafva dött, och likväl stanna de
kvarlefvande här, där de intet godt kunna göra bland muselmännen. De vilja
ej begifva sig till de svarta stammarna, ehuru jag erbjöd dem all den
hjälp jag kunde gifva.»
Våren 1878 måste Gordon begifva sig på väg till Kairo, ehuru starkt
angripen af den myckna kamelridten; — han kände det, som om han
varit sönderskakad invärtes, och led af kramp i bröstet. Khediven
begärde råd för sina förstörda finanser från sin generalguvernör, som på
två år lyckats nedbringa statsbristen i Sudan från 5 till 2 millioner. Det
stod illa till med Egyptens finanser: ämbetsverk och armé hade på två
år icke utfått sin lön, då däremot räntan på de europeiska lånen
punktligt utbetalats. Trogen sin vana att afgjordt hålla på dens bästa, i
hvars tjänst han stod, äfven om detta icke alltid var förmånligast för
européernas egennyttiga intressen, sökte Gordon med tillhjälp af
Lesseps få räntan å dessa lån nedsatt från 7 till 4 %. Detta föll dock icke
i smaken hos de diplomater och judar, som då för tiden behärskade
khediven. »Emirernas af Afghanistan släkte (Gordons vanliga benämning
på sluga personer) kommer aldrig att förändra sin natur; frid öfver dem»,
säger Gordon med ett godmodigt leende i anledning af sitt besök i Kairo.
Han var glad, då han åter befann sig i öknens tystnad, i fred för det
halfbarbariska Kairos hofetikett och genomruttna byråkrati, som i
snikenhet och egennytta kunde mäta sig med den turkiska och som genom
sitt inflytande hos den svage Ismail förlamade Gordons
reformsträfvanden. Främst stod härvid Nubar pascha, den nuvarande egyptiske
premierministern, som förföljde Gordon med ett osläckligt hat, allt sedan
han märkte, att han missräknat sig på denne.
Efter återkomsten till Khartum kom underrättelse om ett nytt
uppror under anförande af Suleiman. »Om Frankrike och England icke
draga försorg om en bättre förvaltning, så är Sudans lösryckande från
Egypten endast en tidsfråga», yttrade Gordon profetiskt. Men egyptiska
regeringen hade ingen tanke på Sudan, annat än för att draga största
möjliga vinst däraf. Oupphörligt erhöll Gordon penningkraf från Kairo,
och det föll naturligtvis icke de styrande i smaken, då han rent ut
svarade: »när de trasiga trupperna här erhållit kläder och lön, kan frågan
återupptagas». Och dessa trupper, med hvilka han skulle förjaga
slafjägarne, anträffades stundom på bar gärning såsom anförare för
slafkaravaner! Det var ej underligt, om generalguvernören miste tålamodet
och tyckte, att hans egna röfvare icke hade större rätt att existera än de
andra.
»Jag hatar dessa araber», skrifver han, »och jag älskar dessa svarta
negrer, lika tåliga och saktmodiga, som araberna äro låga, grymma och
vekliga. Jag är i begrepp att skapa ett slags skräckregering, har nyss
låtit afrätta en man, som stympat en liten gosse; jag har ej begärt
tillåtelse härtill och frågar icke efter, om det misshagar khediven eller ej.
— — Denna afton har man tillfört mig 7 köpmän med deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
