Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att kunna förklara en del egendomligheter i Gordons religiösa
åskådning måste man komma ihåg, att han var reformert och af
frikyrklig anstrykning. Han ägde sin riktnings hela grundliga bibelkännedom
och okritiska vördnad för bibelordets bokstaf, hela den praktiska vakenhet
och frisinthet, som utmärkt den reformerta kyrkans ädlaste personligheter.
Han var naivt viss om t. ex. hela Gamla Testamentets gudomliga ursprung,
men hade ej ett hårdt ord till hands om Renan, som väl gjort mer än de
fleste för att bortarbeta tron därpå: »Hvad man än må tänka om hans
otro mot vår Herre», säger Gordon, »vågade han dock säga ut, hvad
han tänker, och skulle aldrig förneka sin öfvertygelse ens för att rädda
sitt lif.» — Och för sin tolerans hade Gordon ofta fått uppbära
förebråelser från det fromma England, där man förfärades, öfver att han
återställt moskéer till gudstjänstbruk åt muhammedanerna. Hans omdömen
om de bättre bland dessa påminna rent af om tendensen i Lessings
»Nathan der weise»: »i alla nationer och klimat finns det fullkomliga
gentlemän, hvilka, om de än icke kallas kristna, dock äro detta i anda och
sanning. De se visserligen icke, att Kristus är deras frälsare, men de dö
i känslan af, att all deras egen förmåga gagnar till intet. De tro, att
Muhammed uttalar Guds ord; — och han gjorde detta, för så vidt han
inskärpte lagens hållande, — men att Gud allena tillhör ära och pris.»
— Och en annan gång gör han den anmärkningen, att om
muhammedanerna också ha många hustrur, så nöja de sig dock med sina egna,
»hvilket är mer, än man kan säga om de fleste européer».
Ännu vänligare stämd kände sig Gordon naturligtvis gent emot
katolikerna, hvilka han betraktade såsom »soldater i Kristi armé», om också
tillhörande »annat regemente». Om »denna världens kyrka», som han
benämnde alla de större eller mindre, statskyrkliga eller frikyrkliga
samfund, som »hafva gudaktighetens sken, men försaka dess kraft», fällde
han däremot icke synnerligen milda omdömen.
Nu var han emellertid i fred äfven för den anspråksfulla, »kristliga»
trångsintheten under sin vistelse i Palestina 1883, — den tid, under hvilken
han fyllde 50 år. Den är gemensam för alla ideella naturer, denna
längtan att alldeles oberoende af, mången gång rent af i strid med alla
praktiska hänsyn få gömma sig undan världen en tid och syssla med sådant,
som praktiskt folk gärna betecknar såsom fantasterier. Vi ha en gång
i Sverige haft en sådan där förunderlig, idealistisk militär, som försakade
utsikten till en ovanligt tidig befordran för att en tid få utbyta nordens
tunga, gråkalla hvardagsstämning mot den frihet, som södern erbjuder.
Men medan Karl August Ehrensvärd drog till konstens förlofvade land
och delade sin tid mellan teoretiska studier och konstnjutningar i Roms
tafvelgalleriet finna vi den engelske generalmajoren med
fältmätningsinstrument och bibel i hand, sysselsatt med topografiska studier i
Jerusalem och dess omgifningar.
»Det var hufvudsakligen fyra spörsmål, som sysselsatte honom; den
första var den verkliga platsen för korsfästelsen; den andra: gränslinjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
