Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan Benjamin och Juda; den tredje: frågan, hvar hebroniterna bodde;
och den fjärde: platsen för paradisets lustgård.» Träffande är en biografs
uttryck: »vi möta här allestädes den troende kristne mannen från
sappörkåren i en egendomlig sammansmältning af mysticism och matematiska
kalkyler.» Sammanställningen är dock icke så sällsynt i England, där
astronomer vid Londons observatorium i våra dagar kunna gifva ut hela
böcker med kronologiska beräkningar rörande yttersta domen.
I en liten by nära Jerusalem och därpå i Jaffa — »icke långt från
Simon lädermakares hus», som han naivt anmärker, — slog Gordon sig
ned, glad åt att vara alldeles ensam med sina böcker och åt att den
yttre världen icke hade reda på hans vistelseort. Här hade han sin tid
noga delad mellan sjukbesök, ridturer, mätningar och framför allt bön
och studier, bl. a. i de gamla rabbinernas bibelparafraser, som ofta
föreföllo honom komiska nog. Sin uppbyggelse hämtade han, utom ur
bibeln, hufvudsakligen ur sådana arbeten som Tomas à Kempis, ja, t. o. m.
från »hedningarne» Epiktetos och Marcus Aurelius, hvilken sistnämnda
var hans stående gåfva till sina vänner. Hans egen individualitet var allt
för starkt utpräglad, för att han icke skulle ha velat lära känna andras
snarare genom direkt beröring med deras böcker, än i bearbetningens
lättsmälta och mången gång urvattnade form. Tämligen olikt de flesta
religiösa lekmän, hvilka, hur kritiska de än eljes må vara, allt för ofta
när det gäller andlig litteratur, nöja sig med mer eller mindre ytliga
småtraktater och missionsberättelser!
Det allvar och sanningsbegär, som präglade Gordons bibelstudier,
föranleder osökt till det antagandet, att en varmhjärtadt kristlig
representant för den historiskt-kritiska bibeltolkningen skulle hafva kunnat utöfva
ett välgörande inflytande på hans teologiska åsikter. Under en dylik
ledning skulle Gordons sunda förstånd snart hafva lärt honom, att
kristendomen icke förlorar på att skarpare skiljas från de speciellt judiska
föreställningarna, och att frågan om paradisets läge aldrig kan bli annat
än en ofruktbar spekulation. En hel del af de tämligen godtyckliga, om
ock stundom sinnrika kombinationer af olika bibelställen, som nu
förekomma i hans lilla bok »Reflections in Palestine», skulle han då vid
närmare eftersinnande ha strukit, exempelvis jämförelsen mellan ätandet af
den förbjudna frukten och nattvarden, hvilken han framställer såsom ett
slags motgift mot det förra. Hos en man af Gordons art bli dock
teorierna af jämförelsevis underordnad betydelse. Hans religiositet var intet
slafviskt försanthållande, ingen auktoritetstro, som stod eller föll med en
traditionell exegetik; han trodde snarare på bibeln för Kristi skull, än
på Kristus för bibelns skull. Han var framför allt en helgjuten kristen
personlighet, hvars alla krafter voro ställda i Guds rikes tjänst.
Förf. afslutar sitt kapitel om Gordons kristendom med ett stycke
religiös poesi, en verklig hymn i obunden form, som gör desto större
intryck, då man finner den vara skrifven af den trettioårige hjälten från
Kina under hans lyckliga tid i Gravesend.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
