Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landsbygdsinteriörer.
i.
Skogsgärde d. 20 Januari. —
När postväskan i dag öppnades och innehöll ett bref med din kära,
kända och så länge saknade handstil, var det mig, som om vintern med
dess snötäcke och dess frusna fönster med ens vikit för en vår med
påskliljor och perlhyacinter — ty, minns du, det var ju en majdag och
ute på ditt hems med vårblommor fyllda terrass därnere i Laholm som
vi sist träffade hvarandra! Sist! Och huru länge sedan är ej detta! Ar
hafva redan flytt sin kos, och vi båda, som hade så svårt att blott några
dagar vara skilda, vi ha nu icke sett hvarandra under många är och,
hvad värre är, endast flyktigt meddelat oss med hvarandra.
Jag satt en lång stund med ditt bref oöppnadt i min hand och
drömde — just denna vårdröm, så solomstrålad och daggfrisk, om var
stora vänskap, så hög, så ideal, så oförgänglig! Och under en följd af
år så undanskjuten! Men, icke sant, äkta var den dock i grund och
botten, hur flickromantisk den än nu kan tyckas oss. Och vi skola icke
skratta åt den eller åt oss själfva. Ty just det, att ditt kära bref nu
hvilar i min hand och har makt att i ett ögonblick fylla hela mitt hjärta
med den värme, jag nu känner, just det visar ju, att de två små
skolflickorna, du och jag, som i helpensionen i »storstaden» alltid tröstade
hvarandra och om nätterna, när den stränga lärarinnan somnat, smögo
sig upp ur sina bäddar för att, hopkrupna och huttrande, i rummets
aflägsnaste vrå utbyta dessa små dyrbara förtroenden om hem och syskon,
förtroenden, för hvilka den stränga skolordningen och de många läxorna
under dagen satte hinder — att du och jag trots skilsmässa och så olika
öden dock förblifvit trofasta det9 som vi mänga gånger kallade vår
barndoms och första ungdoms lycka, vår rena, oskyldiga vänskap.
Du kom till Lausanne, till Paris; du har kunnat följa dina böjelser
och anlag; du målar och studerar; du är i Bretagne och Provence, och
du ämnar dig, säger du, snart öfver till Algier för att taga skizzer af
någon skäggig scheik eller någon kabylby.
Och jag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
