- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1895 /
220

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LANDSBYGDSINTERIÖRER. 2 1J

dig, du får upp och göra skäl för dig, du, som ingenting förde in i
boet–»

Ser du, det är penningdrygheten, som din far sade, hvilken är
skulden till mycken af den hårdhet, som utmärker bonden: »kontanterna»,
det enda, som i hans krets gifver social ställning, detta är hos många,
kanske hos de allra flesta, drifkraften i all deras handel och vandel,
särskildt är det en afgörande faktor vid äktenskaps ingående.

Det är, som om man skämdes för att erkänna kärleken såsom en i
och för sig berättigad makt i lifvet och därtill en stormakt. De unga
bondflickorna ha nog sin dröm, men hårdhändt griper verkligheten in i
denna i form af föräldramyndighet.

För den böja de sig, ofta med mycken strid, ofta med vrede och
bitterhet, men — de böja sig, i nio fall af tio. Och då de icke göra
det, blir det icke sällan olycka, om också icke precis i nio fall af tio.
Detta gäller naturligtvis äfven om sönerna.

Och hvilken tror du i regel är den hårdaste, den, som mest
kall-blodigt tvingar son eller dotter in i ett honom eller henne åtminstone
till en början motbjudande äktenskap, fadern eller modern?

Modern, du! — Något så stolt, så kallt, så despotiskt som en rik
bondkvinna, i all synnerhet en sådan, som själf en gång blifvit tvingad
att gifta sig mot sin vilja, det får du leta efter! Det är hon som, en
gång kommen till makten, styr med järnhand man, barn och tjänare;
väl har jag sett mer än en sådan härskarkvinna, men — detta måste
sägas till hennes heder — hur stor bristen på vekhet och hjärtats finare
känslor än må vara, rättvis är hon i regel och på sitt sätt mån om alla.
I en sådan bondgård lefves t. ex. ganska godt; intet fattas i mat och
dryck; döttrarna få roa sig och gå klädda som fröknar; men arbeta fä
tjänarne från kl. fyra på morgonen, och gifta sig efter egen smak, det
få döttrarna icke.

Och mannen — ofta är också han en kärnkarl, men vanligtvis dock
den andra statsmakten. Ibland känner han hustruns allenavälde allt för
tryckande och då dricker han för att ändå ha någon tröst; ibland är
d^t, som om all tillbakaträngd vekhet hos honom blossade upp i en
nästan kvinnligt stark ömhet för barnen. Sällan får du se bönder smeka
sina barn, men en far i sådan ställning, han kan ofta sitta med sin lilla
dotter i knäet och med vek blick hålla henne tryckt intill sig.

Den ena af de »madamer» — de förmögna hemmanshustrurna kallas
ännu allmänt så, hvad tycker du? När jag nyss kommit hit, kallade
jag mina skur- och hjälpgummor »madam»; vi brukade ju så i staden i
»vår tid»; men jag blef helt förvånad, när de förläget sade: »inte ska’frun
kalla oss madam, inte; vi är bara torpargummor!» — Nå väl, den ena
af de madamer, som voro hos mig i går, är just en sådan kvinna:
högrest och rak, med ett ganska fint, men förstenadt ansikte, på kalas gärna
klädd i svart siden och guldbrosch, omutligt redbar och sträng, omtyckt
af tjänarne, djupt respekterad af barnen och rik, rik för fyra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:17:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1895/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free