Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPANSK NUTIDSLITTERATUR.
24 I
detta skära väsen, som lärt honom, att dygden ensam är lycka och sanning,
sluter sig inom sig själf och blir en modern borgerlig Hamlet.
Sr. Palacio Valdés har här skildrat ett stycke lif af sitt eget, och han
säger själf, att Maximina är en svag reflex af hans älskade hustru, som vid
knappt aderton års ålder rycktes bort från honom af döden.
I sin nästa roman återvänder författaren till sitt älskade Asturia. Den
bär titeln El cuarto poder, hvarmed menas tidningspressen, och scenen är
förlagd till Sarrid, hvarmed möjligen förstås Santander eller kanske sannolikare
Gijon.
Den rika sillhandlaren Rosendo, som sysselsätter sig mera med allmänna
angelägenheter än med sin affar och sin familj, beslutar att grunda en tidning till
sin egen ära och ortens. Inom kort är detta lyckliga Sarrid, där hittills alla
fredligt sysslat med sina aifärer och haft gemytliga aftonsamkväm, en härd
för all slags fåfänga, gräl och partistrider. Chefen-redaktören och sillhandlaren
Don Rosendo, som anser, att en rätt journalist icke får sakna kunskap i
vapnens bruk, skaffar sig från Paris en fåktmästare, hvilken sätter den
hedersmannen Rosendos giktbrutna ledamöter på hårda prof. Af genomgående
komisk verkan är den syn, som de hedervärda Sarriöborna få bevittna, när
den mäktige sillhandlaren-journalisten med föktmästaren vid sin sida tågar
genom gatorna med en uppsyn så grym, som om han ämnade sticka ihjäl folk.
Anledningar saknas icke för vädjandet till vapnens bruk, men stridigheterna
biläggas på laglig väg. Här har författaren rikt fält för fin ironi och
godmodig humor, som visar honom som en rätt afkomling af Cervantes.
Under det att Don Rosendo sysslar med »högre samhällsfrågor», utspelas
inom hans familj ett drama. Hans äldsta dotter Cecilia öfvergifves af sin
trolofvade, Gonzalo, som i stället gifter sig med den yngre systern, Venturita. Hon
bedrager sin man och förpassas till ett kloster, hvarefter Gonzalo begår
själfmord. Cecilia, som fortfarande hyser för honom en djup kärlek, vårdar honom
till det sista och trycker den första och sista kyssen på hans kalla panna.
Hon är en nobel, resignerad ande, under det att systern är typen för all
fåfänga och ytlighet. Intresset koncentreras också öfvervägande på henne och
pà D. Rosendo, en komisk figur à la Pickwick.
Titeln synes icke lyckligt väld, ty tidningsföretaget är endast en episod,
som, förträffligt ironiskt behandlad, framkallar månget leende, under det att
Cecilias karakter hela tiden har läsarens varma sympati.
I La Hermana San Sulpicio, utgifven 1889, förflyttas läsaren till det
soliga Andalucfa. Romanen är i autobiografisk form, och berättaren är en
gallego, som förtäljer sin kärlekshistoria, men en del detaljer så väl som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
