Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
SPANSK NUTIDSLITTERATUR. 24 I
fattaren, har kritiken öfver La Espuma varit mycket gynnsam, och The Pall
Mall Gazette anser den som fluten ur en stor fransk eller rysk författares
penna — ja, det vill nästan synas som om i England och Amerika La
Espuma skulle anses vara höjdpunkten af Sr. Palacio Valdes författarskap.
Den sfär, där författaren rör sig med säkerhet och där han målar med
känsliga färger, med kärlek till sitt ämne, är emellertid ingalunda den, som
skildras i La Espuma, utan där milieun är en annan än rikedomens cynism
eller societetslifvets konventionalism, där kantabriska hafvets saltmättade vindar
blåsa eller Andalucfas blå himmel hvälfver sig — höjdpunkten är Marta y
Maria, José och La Hermana San Sulpicio, men icke La Espuma.
I La Fé, som utkom 1892, är författaren åter i Asturia. Gil Lastre
är en ung, anspråkslös, troende präst med seminariekunskaper, som tror
sig komma till Gud genom att följa Santa Teresas exempel, genom
späk-ningar, genom att sluta sitt hjärta för allt utom den gudomliga kärleken. Han
kommer till den lilla staden Pefiacosa, där han sammanträffar med en ädling,
Alvaro Montesino, som, af naturen vanlottad och bedragen i sitt äktenskap,
blifvit pessimist och ateist. Gil söker sin plikt likmätigt att omvända honom,
r
blir dock själf under samtalen med Alvaro och genom studium af Kant och
Humboldt en tviflare, men återvinner slutligen sin tro. Detta upptager
ungefär hälften af boken, den andra hälften är berättelsen om en ung, bigott,
hysterisk kvinna, som förälskar sig i Gil och söker förföra honom. Under
biktens insegel förtror hon honom, hennes biktfader, sin oemotståndliga kallelse
för klostret mot sin faders vilja och förmår Gil att föra henne bort från
hemmet till ett karmeliterkloster.
Det hela förefaller osannolikt och är motbjudande. Gil, som öfvergår
från traditionell seminaristtro till skepticism, för att därefter komma till en ny
tro, en poetisk tro, sin tro, är en intressant typ, om ej fullkomligt ny, så
åtminstone ovanlig inom den spanska litteraturen.
Sr. Palacio Valdés är emellertid mindre lycklig, när han går på djupet
med psykologiska eller religiösa problem, men så mycket mera glänser han
äfven här i skildringen af lifvet i Peftacosa.
S:ra Pardo Bazån, hvars namn så många gånger nämnts i dessa
anteckningar, har äfven sagt sitt ord om La Fé. »Likasom man ej kan vänta af
en författare, som ej haft tillträde till aristokratiska salonger (hvarmed hon
syftar såväl på de Pereda som på Palacio Valdes), en på verklighet grundad
skildring däraf, kan man ej hos den, som ej besitter en vidsträckt filosofisk
bildning, vänta finna en lösning af djupare religiöst-filosofiska konflikter.» Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
