Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
tankar eller finkänsla. Däraf jäktandet efter originalitet — öfverdrifven
originalitet i ett arbete gör visserligen till en början lifligt intryck på publiken,
men glömmes snart, emedan ofta originaliteten är en afvikelse från sanningen,
som icke dröjer att åter eröfra väldet, emedan sanningen är det enda eviga
och sköna. Antalet af dylika extrema arbeten är stort, och de hafva af publik
och kritik en gång fått mycket höga loford men äro nu icke desto mindre
fullkomligt glömda.»
Han uppställer vidare jämförelser mellan olika skolor. »Det synes mig»,
säger han, »att realismen icke är öfverlägsen hvarken romantiken eller
klassi-riteten — de hafva alla varit lika fulltoniga uttryck för de härskande idéerna
i respektive tider ... Vi borde ej kopiera de klassiska skriftställarnas stil, men
väl taga dem till mönster i den sköna och fulländade harmoni, som hos dem
finnes mellan tanke och uttryck.»
Men våra idealer äro noblare än klassicitetens, och om vi därför hafva
en dekadenslitteratur, så är det därför, att den icke är en tolk för
mänsklighetens stora idealer. »Barmhärtigheten», fortfar han, »är nu icke längre
helgonens uteslutande egendom, den är hela världens; det kristna idealet, afklädt
all dogmatism, tränger in hos alla andar i lifvets alla förhållanden, ända
till politiska och internationella . .. Konstnären, då han i sitt verk ger uttryck
för idéer och känslor hos vår tids människor, ger uttryck för något noblare,
värdigare än i forna tider, ty han ger uttryck för den mest civiliserade
människans idéer och känslor.»
Sr. Palacio Valdés skrifver till en engelsk vän, Mr. Edmund Gosse:
»Sedan min hustrus död har mitt lif förflutit lugnt och vemodigt, uteslutande
ägnadt åt arbetet och åt min son. Under vintern bor jag i Asturia, under
sommaren i Madrid. Jag föredrager umgänge med världsmänniskor och
praktiskt folk framför litteratörers, emedan de förra lära mig mera.» Han
afskyr all kotterisak i konst eller kritik och har tydligen uttryckt sin vämjelse
för den litterära bohèmen.
Det synes med få undantag, som om kotteriernas makt inom kritiken i
Spanien icke vore så ringa, och särskildt förefaller det som om författare,
hvilka icke bo och gå upp i lifvet i la corte, bedömas något ensidigt,
åtminstone ej fullt opartiskt.
För en sådan ensidig kritik har Sr. Valdés1 arbeten varit rätt mycket
utsatta till följd af hans oförbehållsamt uttalade åsikter såväl som af hans kyliga
och reserverade hållning i det litterära umgänget.
Då för några år sedan en plats i spanska akademien skulle besättas,
fanns uppsjö på kandidater, som icke skrifvit en bok, under det att Sr. Palacio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
