Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENERAL GORDON.
265
icke gick an att störa dem under någon af dessa viktiga sysselsättningar!
Det var »une vie abrutissante», såsom Gordon säger, att alltid behöfva
träta och käxa på infödingar utan begrepp om europeisk disciplin.
Först i början af november fick Gordon genom ett nummer af
Standard, begagnadt till omslag kring ett brefpaket, reda på »Wolseleys
affärd med Gordons räddningsexpedition». Nyheten gladde honom icke;
han visste, att det var för sent, och notisens form plågade honom. —
>Nej, icke för min räddning, utan för Sudans», skref han i dagboken,
där han klistrade upp och kommenterade tidningsartikeln, den första
underrättelse utifrån, som han erhållit sedan den 24 februari 1884. Han
tillägger:
»Jag förklarar bestämdt och en gång för alla, att jag icke skall
lämna Sudan, förr än hvar och en, som önskar göra detta, fått tillfälle
att lämna landet och med mindre en regering upprättas, som befriar
mig frän mitt uppdrag. Om således någon order skulle befalla mig att
begifva mig härifrån, skulle jag icke lyda densamma utan stanna här
och falla med staden–.»
Fiendens eld mot palatset ökades alltmer. Mahdin var själf på
visst sätt belägrad genom att befolkningen började resa sig mot honom,
hvilket naturligtvis sporrade honom till ytterligare ansträngningar.
Gordon hade velat göra utfall men fick ej för sitt folk, som skulle ha stått
alldeles redlöst, om han stupat, och vågade ej lämna dem åt sina
opålitliga underbefälhafvare. Den 14 december slutade han den sista af de
bevarade dagböckerna med orden:
»Om räddningsexpeditionen icke kommer inom tio dagar, måste
staden falla. Och jag har gjort mitt bästa för att rädda mitt lands ära.
Farväl!
C\ G. Gordon.
Ni sänder mig icke några underrättelser, ehuru Ni har fullt upp af
penningar.
. C. G. G.»
Hans allra sista dagbok har antagligen blifvit förstörd, och hvad
beträffar de följande händelserna, så vet man mera om
räddningsexpeditionens färd än om Gordons sista dagar.
De engelska soldaterna arbetade sig endast med svårighet fram
genom öknarna, oupphörligt ansatta af mahdins trupper och under en
plågsam förnimmelse af att allt var förgäfves.
Då hela styrkan, trots alla ansträngningar, icke kunde beräknas
an-landa till Khartum förr än i början af mars, sändes en liten afdelning
under Sir Charles Wilson i förväg för att bebåda hufvudstyrkans ankomst
och kvarlämna 3 officerare att hjälpa till med stadens försvar. Det var
denna lilla truppafdelning, som den 27 januari 1885 mec^ ångbåt anlände
till Khartum, men endast för att kunna konstatera, att staden fallit i
mahdins händer. Under en fruktansvärd kanonad måste expeditionen
vanda om. Allt var förbi.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>