- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1895 /
294

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

294

styret för alla lagarne, i och medelst hvarje grand af materia och kraft
står en, på hvars bud vinden blåser, elden bränner, molnen gifva regn
och döden skrider fram öfver jorden. Och hvilken är hans natur?

"Han är öfver allt den rene och formfrie ene, den allförmående och
den allförbarmande. ’Du är vår fader, du är vår moder; du är vår
älskade vän; du är styrkans urgrund; gif oss styrka! Du är den, som bär
universi bördor: hjälp mig bära detta lifs lilla börda!1 Så sjöngo Vedas
risjier. Och huru dyrka honom? — genom kärlek. ’Han skall dyrkas som
den älskade’. ’ oss mera kär än någonting i detta eller ett kommande lif.
— — "Vedauppenbarelserna lära, att själen är gudomlig, allenast hållen i
fjättrar af materien; och att fullkomning skall nås, när fjättrarne brista.
Och ordet de bruka härför är frihet (mukto), frihet från ofullkomlighetens
bojor, frihet från död och eländighet. Och dessa bojor kunna endast
bortfalla af Guds nåd — —.

— — "Och huru tillgår det? — Jo, Gud uppenbarar sig själf för det
rena hjärtat. Den renhjärtade, den oförfalskade människan ser Gud — ja,
äfven i detta lifvet. Och så, endast så, varder för hjärtat allt det krokiga
rakt. Då upphör allt tvifvel. Då är man ej mer en kastboll för
kausalitetslagens fasor.

"Där är själfva lifscentrum af hinduiskt åskådningssätt. Hinduen
röner ej något behof af att lefva på ord och teorier. Om det gifves tillvaro
förutom den vanliga, sinnliga tillvaron, så är hans behof att komma
ansikte mot ansikte inför denna tillvaro. Och i honom själf är en själ,
hvilken ej är materie, och om det finnes en allförbarmande, universell själ,
så vill han gå ända hän till denna. Han måste se den. Det allena kan
göra slut på alla tvifvel. Beviset för själens tillvaro och för Guds,
hvilket en vis man bland hinduerna gifver, är detta: ’Jag har sett själen; jag
har sett Gud’." — — — "Så att lifskampen i deras system är en oaflåtlig
kamp för målet att varda fullkomlig, varda gudomlig, nå Gud, se Gud;
gudsnåendet, gudsskådandet, fullkomligvardandet, likasom den himmelske
Fadren fullkomlig är, bestämmer och danar hinduernas religion. — "Stiga
vi nu ned från filosofiens sträfvanden till den okunniges religion, sa
är det första jag har att förtälja, att i Indien finnes ingen polyteism.
I hvilket tempel som helst, i fall man lyssnar efter, skall man finna de
bedjande tänka in alla Guds egenskaper, ej ens allestädesnärvaron
utesluten, i dessa bilder. Sådant är ej polyteism, ej heller vore benämningen
henoteism den rätta. ’Rosen nämnd med annat namn skulle dofta lika
ljuft.’ Namn äro ej förklaringar." — — — "Af frukten känner man trä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:17:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1895/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free