Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
gängeisen med mänskliga själar, det är den religion, som kominer att
behålla världen. Det, som gör er oeh mig tapprast i dagar af
misslyckanden och nederlag, det är den religion, ni må gifva den hvad namn ni
vill, som är afsedd att till sist segra. Och tron mig — ty jag känner ju
att denna min förtröstan öfverensstämmer med de allra flestas här —, att
den religion, som i våra dagar går mest oförskräckt fram mot de värsta
af alla onda företeelser, går med sin härliga optimism in i de mörkaste
vråarne på jorden, den är nutidens religion, kallen den hvad helst eder
lyster.
"Vi äro nödgade att erkänna, det skillnaden i våra dagar mellan
döda religionsformer och lefvande är den, att de döda religionsformerna
vända sig till dem, som minst behöfva dem, medan de lefvande
religionsformerna vända sig till dem, som mest behöfva dem. Alltså är i dessa dagar
vår verkliga religiositet, vare sig individens, nationens eller hela det
mänskliga samfundets: att vi nu för tiden ej vilja hålla till godo synd,
bekymmer, nöd, elände och förolyckanden såsom eviga, och ej heller som
timliga längre, än vår kärlek kan tillåta. Och därur har vuxit fram en
känsla, som knappt ännu fått namn — men ej därför är mindre verksam
i vårt lif —, en känsla, hvilken ej mer kan finna sig i, att Gud skall
sägas handla så, som det för en enskild människa vore brottsligt eller
låg-sinnadt att handla.
"Det är en egendomlig vändning i begreppet om
ömsesidighetsför-hållanden mellan Gud och oss, som för första gången ägt rum under hela
världshistoriens förlopp i våra dagar, att vi nämligen börjat fråga: Hvad
är Guds plikt mot oss? Först nu ha vi kommit till visshet om, att Guds
plikt mot oss kommer att uppfyllas." — — — "O, Gud vare lofvad! Om
jag kan lämna hela min tillvarelse i Guds hand och vara viss, att han gör
sin plikt mot mig; så skall framför annat hans plikt förverkligas
därutinnan, att han lyckas med mig, att han får mig till, hvad jag var ämnad
till- Jag kan då nalkas honom äfven genom alla mina missgrepp och
förseelser och med ögonen fulla af tårar skönja regnbågsljuset af hans
kärlek på dessa mina tårar, förvissad att han skall fullgöra sin uppgift med
och i mig och till sist kommer att lyckas." — — — —
Jag afbryter här. De originella yttrandena böra läsas i diktarinnans
egen munart likasom mycket annat af denna märkliga boks aktstycken bör
uppsökas på sin ursprungliga plats.
Robinson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
