Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
ett och annat från norge.
ett obetingadt ja. Öster om Fokstad ligger Renfjället, en i riktning från
nordväst till sydost gående omkring 800 meter hög bergskedja, på hvars andra
sida lapplägret var att finna. Vi fingo en »jänta» till vägvisare, och anlände
efter ett par timmars arbete drypande af svett till lapparnes kåtor, som voro
tre till antalet. Lapparne voro för tillfället borta utom en gammal sjuk gumma,
hvarför vi lade oss på några renhudar i den snyggaste kåtan och väntade.
De hemmavarande hundarne nosade ifrigt på oss, men voro, sedan de
upptäckt, att vi hade smörgås med oss, idel vänlighet. Snart syntes några
renhorn skymta fram vid krökningen af en dalgång, och hela renhjorden —
omkring 600 renar — omgifven af lappar och hundar närmade sig oss. Lapparne
voro mycket glada öfver besöket, i synnerhet sedan de funnit oss försedda
med »bränvina jokost», hvilken dryck med grimaser af välbehag tömdes till
sista droppen. Alla voro mycket gästfria och täflade om att bjuda oss på en
del läckerheter, såsom renmjölk, renost, olika slags kokade eller gräddade
ren-mjölkskakor, kaffe m. m. Med uppbjudande af all vår själf behärskning
lyckades vi förtära en del af de rara sakerna, men osnyggheten i tälten i
förening med matens oerhörda fetthalt gjorde detta till en vansklig uppgift. Den
sjuka gamla kvinnan låg tydligen för döden, och det var ytterst plågsamt att
ha henne framför oss, medan vi åto. Till vår ära praktiserades dock en viss.
om än för oss något säregen renlighet; så t. ex. rengjordes en slef, som
användes, mycket omsorgsfullt af en lappkvinna, som med pekfingret aftorkade
den kvarsittande grädden, under det hon efter hvarje tag med fingret stack
detsamma i munnen och slickade det.
De äldre lapparne hade en brun och skrumpen ansiktshy samt något
sneda ögon; de yngre däremot afveko icke mycket i sitt utseende från vanliga
skandinaver, och barnen kunde se riktigt söta ut. I allmänhet buro de den
välkända traditionella lappdräkten, men det fanns äfven sådana, som buro
kläder af europeiskt snitt. Alla talade flytande den norska Nordlands-dialekten,
men använde sinsemellan lappska. De voro ytterst språksamma och
öfverhopade mig, när de fingo veta, att jag var svensk, med en mängd frågor:
om jag »sett kungen», »om kungen var snäll», om jag var »sånt där
adelsfolk» o. s. v. För politiken voro de icke alldeles främmande; de påstodo sig
vara illa behandlade af norrmännen, och sade, att deras kamrater på svenska
sidan hade det bättre. »Kungen stode på lappens sida, men norrmännen
hindrade honom från att öfva rättvisa.»
Sedan vi tackat för välfägnaden och jag tillhandlat mig en renhud,
återvände vi ungefär samma väg, som vi kommit. På bergets norra sluttning
vandrade vi längs några mindre glacierer. Uppkomna på fjällkammen, fingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
