- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1895 /
322

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

__

UNDERVISNINGEN I HISTORIA. -322

från sitt skolvistande hemför något af inre värde. Den historiska
lärokursen är ett af folkhögskolans hufvudämnen, men icke i den mening,
att lärjungen bör veta allt hvad i världen i kronologisk ordning skett
samt noga minnas detta, utan i den meningen, att han sett
människolifvet i stort upprulla sig, sett, huru det framdrifves af centrala
personligheter och epokgörande händelser, att han med hufvud och hjärta förstått
den synens innebörd och fängslats af det mäktiga skådespelet, när det
nya genombryter det gamla, slår det sönder eller i andra former
upptager det, modifierar det. Af detta skådespel måste eleven själf gripas
samt af detsamma på något sätt varda påverkad inåt. Om ämnet fattas
på detta sätt, blifver icke boken hufvudmedlet för kunskapens bibringande,
ehuru den alltid är nyttig att hänvisa till, är ett stöd för minnet, utan
läraren själft hans uppfattning och lefvande muntliga framställning.
Mellan historiens och. lärjungens ande är läraren ett lefvande medium, som
lifvar de unga han har framför sig. Själf måste han vara fattad af sitt
ämne, hafva humant och fosterländskt intresse samt .historisk åskådning,
utan hvilken han på historiens mark går i blindo, föga i stånd att
vägleda och upplysa eleverna. Utan en liffull lärare blir läroboken död.
Lärjungen skall höra och se försf, läsa sedan i boken bekräftelse på
lärarens framställning.

Jag nämnde »historisk åskådning», och jag dristar påstå, att en
verklig historielärare, med anda och kraft, endast den varder, som — för att
tala i Grundtvigs bildspråk — gästat Odin i Lidskälf och från detta säte
tagit en öfverblick öfver människolif och världshändelser.

Skolsalen må vara så ordnad, att den i sin mån bidrager att strax
från första inträdet sätta eleverna i stämning. Jag har ordnat en enkel
dekoration på fondväggen: Engelbrekts bild omgifven af svenska flaggor^
och för öfrigt möter ögat porträtt af svenska kungar, hjältar, statsmän,
skalder och vetenskapsmän, historiska taflor, kartor o. s. v.

Till stämningen hör också sången, och ur »400 sånger» uppstämma
vi före och efter föredraget en passande historisk, »nordisk» eller
fosterländsk sång. (Nämnda sångbok innehåller 140 dylika stycken.)
Föredraget inledes med ett kort förhör öfver det sist genomgångna. Kartor,
planscher, fornsaker åskådliggöra framställningen, och Kumla kyrkas 400
år gamla präktiga takmålningar gifva ett godt bidrag, när det gäller föra
eleverna in i medeltidens fantasi- och tankevärld.

Under litteraturtimmar begagnar jag tillfället att — där jag ej själf
gör det — låta eleverna läsa poesi af historiskt innehåll: t. ex.
Shake-speares »Julius Cæsar», dikter ur Eddan, Völsunga- och vikingasagor,
Tegnérs »Fritiofs saga», Hedbergs »Bröllopet på Ulfåsa», Gumælius
»Engelbrekt», Wecksells »Daniel Hjort», Fredins »Våran Daniel», Bååths
^Marit Vallkulla», Runebergs »Fänrik Ståls sägner», Snoilskys »Svenska
Bilder» o. s. v.

Historiska minnesdagar pläga i regeln ihågkommas med flaggning,
sång, deklamation, tal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:14:59 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1895/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free