Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Med ett ord, åtskilliga medel anlitas för att iippfriska och väcka
svenskheten samt stärka samhällsandan och intresset för något högre än
blott klassintressen eller kampen för brödet.
Jag börjar min historiska föredragsserie med två anmärkningar: att
historia icke är en bok, utan folkets eller mänsklighetens lif, som i mångt
och mycket belyser och förklarar individens; att människan är sig själf
närmast, hvadan alltså kännedom om hennes eget lif, hennes egen
utveckling bör anses minst lika viktig som kännedom om sten-, växt- eller
djurriket. Mänskligheten har icke vandrat fram på jorden, för att den
väg det tillryggalagt skall insvepas i glömskans täta slöja. Tvärtom skall
flydda släktleds lif minnas, ty
"Mindet läder som ingenting,
er dog et lönligt Kildespring",
och ur minnets brunn framvälla dådlust och framtidshopp. De unga böra
strax från början glädjas af det hoppet, att en storhetstid, en nationell
kraftperiod kan ligga framför nutidens barn. Gagnlöst vore att läsa
historia, om ej det unga släktet finge lust att göra historia, d. v. s. att
lefva i och med sitt folk, i orubblig tro på dess framtid. Ja, historien
skall vara ett källsprång, och då får den icke fixeras eller stelfrysa till
blott en examenskurs. Det torde vara rätt allmänt, att det faktiska
resultatet icke blir stort annat, och underligt är det icke då, om det på så
sätt inlärda efter examen utkastas såsom en för lifvets gärning onyttig
barlast.
Vid Tärna folkhögskola undervisar jag äfven i geografi,
kommunallagar och statskunskap, och det synes mig vara riktigt att söka få ett
inre helt, ett samladt resultat af historien och dessa ämnen. De få icke
sönderfalla i olika, från hvarandra skilda kunskapsgrenar; nej, de böra
stödja hvarandra, öka den medborgerliga åskådningens rikedom; de gifva
olika slags byggnadsmaterial, men det är ett hus, som medelst dem skall
i ungdomens tanke, vilja, känsla och fantasi uppbyggas: Sverige,
fäderneslandet. De skola samverka i att utbilda en svensk medborgare, en
kunnig, vaken och rättänkande sådan, som både förstår samhällets
uppgift i och för sig samt sin egen ställning i och till detsamma. Det är
speciellt historiens uppgift att öppna de unges ögon för själfva det
lefvande, arbetande, kämpande folket, pä det att de må fyllas af den ande,
den solidaritetskänsla, hvilka ensamma äro i stånd att besjäla de lagar
och författningar, som läsas, de former, i hvilka medborgarelifvet rör sig.
Utan denna anda varda både lagar och former blott material för
yrkespolitikerns fiffighet och advokatyr, den ensidige partimannens ränkspel,
som icke nog skymmes af hans håltomma patriotiska fraser och slagord.
Jag har sett, att historien, så fattad och föredragen, lifligt
intresserar vuxna landtmannasöner och landtmannadöttrar, intresserar, emedan
de känna, att deras blick öfver lifvet vidgas och att de på mer än ett
sätt hafva den valuta, som kännetecknar allt sant praktiskt studium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
