Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
__ UNDERVISNINGEN I HISTORIA.
-327
trycka och utplundra den s. k. underklassen, gjort det till en oerhörd
>ring» för att organisera en själfvisk ekonomis och maktställnings
intressen. Mina lärjungar, unga landtman som de mestadels äro, vana att
iakttaga växtens lif och att följa naturens i sakta öfvergångar skeende
utveckling, icke som t. ex. fabriksarbetare vana vid maskiners mekaniska
arbete, hafva en medfödd respekt för det gifna och häfdvunna, för en
lagbunden utveckling, hvilken ju ingalunda omöjliggör personlighetens
fria initiativ, nya uppslag ur människans inre hemlighetsfulla tanke- och
känslovärld, ty friheten är ett faktum, det med, lika mycket som
lagbundenheten.
Om man skärper ögat för utvecklingens lag, den historiska synen
på dessa tvenne sistnämnda fakta, så stärkas på en gång frihetssinnet,
lusten för ädelt framåtskridande samt äfvenledes den lugna
betänksamhet, som vet att vänta, som icke dristar sig att afkvista ännu friska
grenar, långt mindre att fälla själfva folkträdet.
Historiens studium må främja en svensk medborgareanda, men icke
behöfver därföre krigshistorien på något sätt träda i förgrunden eller
öfverbetonas. »Storsvenskhet» och chauvinism får historien icke alstra,
ej heller öfverskattande af ens eget, underskattande af andra folk. Man
måste akta sig för allt, som kunde leda till ringaktning för arbetets, icke
minst kroppsarbetets, betydelse, vakta sig för att bibringa de unga den
uppfattningen, att man är stor, för det man har stort att brås på, vakta
sig, för att våra härliga historiska minnen missuppfattas som material till
nationellt skryt. »Yfs ej af fädrens ära, enhvar har dock blott sin» torde
nog vara en regel, som godt behöfver tillämpas i Sverige, de sprakande
festernas, de yfverborna skåltalens land! Jag vill erinra om Snoilskys ord:
•Glöm ej bort för krigarsnille^
stolt i kampens brus,
att det mål, som striden gäller,
ytterst dock är ljus."
Man bör lära ungdomen se, huru mycket vi mottagit af andra folk, huru
idéer och uppfinningar vandra, huru mellan folken en storartad
byteshandel idkas med alla möjliga andliga och materiella kulturelement. Men
man bör samtidigt betona ett folks plikt att icke blott låna, utan äfven
betala lånen med egna kulturinsatser.
Fredshistoriay som sagdt! Men å andra sidan: då man, såsom vid
folkhögskolorna är fallet, har framför sig elever, som äro i
värnpliktsåldern, och då vidare Europas folk ännu icke synas hafva inträdt i
afväp-ningens och den eviga fredens period, får krigshistorien icke heller
ringaktas; den kan och bör inskärpa offervillighetens storhet och pliktkänslan
att värja landet. Läraren kan med skäl säga sina elever, att icke sällan
hänger nationers framtidsöde mindre på de gamles statsklokhet än på de
unges mod på slagfältet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
