Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
__ UNDERVISNINGEN I HISTORIA. -330
i stället till det rent materiella så i arbete som i kunskaper — samtidigt
med att man starkt förebrår »massorna» deras bristande fosterlandskärlek
och själf vid »högtidiiga tillfällen» eggar upp sig till en rätt uppstyltad
och rätt ihålig patriotism. Man vill målet, men icke medlet: att i
skolorna konsekvent och ihärdigt utdana män och kvinnor med vaken
svenskhetsanda.
Jag är viss om, att vårt folk på intet sätt är så historiskt
intresseradt och utbildadt som t. ex. det danska broderfolket*.
I hvad mån gifver historien bidrag till en religiös åskådning och
lifsuppfattning, och bör en dylik synpunkt göras gällande under
framställningen ?
Jag svarar för min del obetingadt ja härtill.
Huru bör och kan då det religiösa elementet framträda i
historie-undervisningen ?
Några enkla tankar må göra tillfyllest.
1) För min del brukar jag i min undervisning gärna tillfällena att
visa, huru så att säga de religiösa problemen blefvo till och religioner
uppkommo, huru de löstes, icke i teologiska läroböcker och formler, men
historiskt: i religiösa personligheter och i dessas lifsutveckling. Jag
talar ** om Mose — hvars lif det ur sedlig-religiös och pedagogisk synpunkt
är en lust att skildra, huru än den vetenskapliga forskningen om honom
må en gång stadga sig —, om Buddha, Sokrates, Jesus Kristus, Paulus,
martyrerna, Mohammed, Birgitta, Luther, Olaus Petri, Spener och Franke.
Jesper Svedberg etc. Jag har ofta märkt, att när de religiösa personerna
och deras läror icke lösryckas ur den historiska ramen, utan fä stå i den,
den religiösa framställningen vinner i lif, blifver mera konkret, griper
ofta mer, än när den kommer abstrakt dogmatisk. Jag har mer än en
gång sett, att mina elever suttit helt öfverraskade öfver den nya ramen,
i hvilken religionens stora spörsmål mötte dem, den nya belysning, som
den historiska metoden för med sig. De sågo, att det var fråga om
människor af kött och blod, ej blott om mer eller mindre svårfattliga
formler.
2) Historien ger en lärare osökt anledning till att påpeka det
underbara i mänskliga lifsförelser. Se t. ex. Gustaf Vasas lif, huru han
drages in i Stures nationella kamp, strider vid Brännkyrka, faller offer
för kung Kristierns mened (med hänsyn till dennes öde ses sanningen at*
• Särdeles förtjänstfulla och historiskt intresse främjande äro de källskrifter, savàl af
klassiskt som germaniskt ursprung, hvilka i Danmark utgifvits i en serie billiga
folkläsning-skrifter.
** Jag menar ej, att allt hvad jag här nämner säges under en lärokurs (jmfr sid. 326 :
ej heller faller hela detta material in under historiska lektioner, utan somligt går in i s. k.
"fria föredrag".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
