- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1895 /
335

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

__ UNDERVISNINGEN I HISTORIA.

-335

ligheten också en gång skapa sig former och organ för sitt inneboende
lifs förverkligande; hon skall en gång antaga formen af ett totalt
rättssamhälle.

Men i samband härmed och som bärande grundval för det hela
skall äfven en dag en världsreligion stå fram — för min egen del är
jag öfvertygad om, att vi i kristendomen redan hafva den — som skall
hopbinda folken till innerligt samförstånd och fredligt samarbete i en
syskonkrets, hvars oslitliga, osynliga band är tron på Allfadren, som i
Jesus Kristus förklarat sitt väsen, sin vilja och sina afsikter. (Ett
betydelsefullt tecken var den stora religionskongressen i Chicago 1893.) Och
midt i det alltomfattande världsriket skall Gudsriket slå ut i härlig
blomma och varda fulländningen af de visaste siares innerligaste hopp
och högsta dröm. Har kristendomen orätt i, att en världsdom — huru
vi än tänka oss densamma — till sist skall afsluta det hela?

Ett ord af Paulus, taladt på Ares kulle till Atens stoiska och
epi-kureiska filosofer och innehållande en världshistorisk vy och profetia,
torde icke vara ur vägen att här anföra:

»Gud har gjort hela människosläktet af ett blod till att bo på hela
jordens yta och har fastställt bestämda tider och gränser för deras
boende, pä det att de måtte söka Herren, om de tilläfventyrs kunde känna
sig för och finna honom, ehuru han icke är långt borta från hvar och
en af oss; ty i honom lefva vi och röra oss och äro till, såsom ock
nä-gra af edra skalder hafva sagt: Ty vi äro ock hans släkte\»

Jag har föga mera att tillägga. Hvad jag velat framhålla är, att
särskildt en historielärare bör betänka, att han har en nationell och
hu-maniserande uppgift af hög betydelse sig ålagd. Det är i denna han bör
uppgå, icke egentligen i sitt läroämne, fattadt som en fristående realitet,
ty detta är till för lärjungarne och ej tvärt om, något som icke alltid
observeras just af »durkdrifna» lärare. Elevernas historiska bildning
betyder icke, att de omsider fått ett historiskt pensum sig inpräntadt, utan
att de genom historien fått ett väsentligt bidrag i och för sin utbildning
till människor och medborgare. Läraren skall i de unga icke se
hjärnor, som skola belastas med så och så många kilogram historisk vikt,
utan själar, som han skall gifva ljus öfver människolifvet, lust att lefva
ett ädelt sådant. Kan han häri lyckas, om han i sin framställning
organiskt hopgjuter svensk och allmän, biblisk och kyrkohistoria, så må det
vara honom hjärtligen medgifvet. Det är ju blott ett och samma
människosläktes lif, som från olika sidor belyses.

Jag har ingen som helst lärareerfarenhet med hänsyn till de allmäna
läroverken och har således föga rätt att uttala mig rörande undervisningen
i desamma. Jag tillåter mig dock fråga: vore det månne olämpligt att
borttaga historien som examensämne under de tvenne sista åren före

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:17:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1895/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free