Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFVES DET EN MORAL UTAN RELIGION?
339
àt de lägsta åskådningssätt, kommit till den slutsatsen och godkänt
densamma, att religionen blott är ett för länge sedan öfverhunnet skede i
mänsklighetens utveckling. Man antager, att mänskligheten redan
genom-lefvat tvenne perioder, den religiösa och den metafysiska, och nu nått
fram till den tredje, högre — den vetenskapliga, samt att alla religiösa
företeelser blott äro en kvarlefva af ett andligt organ hos mänskligheten,
hvilket en gång varit nödvändigt, men sedan långt tillbaka är utan all
vikt och betydelse, liksom nageln på femte tån hos hästen. Man går in
på, att religionens egentliga kärna består i ett erkännande och en
tillbedjan af imaginära väsen, som framkallats af fruktan för naturens
ofattbara krafter, en åsikt hvilken redan i forntiden omfattades af Demokrit,
och hvilken de nyaste filosoferna och religionshistoriske författarne
bekräfta. Men för att ej tala därom, att erkännandet af osynliga,
öfver-naturliga väsen eller af ett sådant väsen icke alltid haft eller har sin grund
i fruktan för de obekanta naturkrafterna — såsom hundratals de mest
upplyste och lärde män i förgångna tider, en Sokrates, en Cartesius, en
Newton, och liknande män i vår egen tid visat, män hvilka för visso ej
af fruktan för de osynliga naturkrafterna erkänna ett högre, öfvernaturligt
väsen —, så innebär påståendet, att religionen haft sitt ursprung i fruktan
för de ofattbara naturkrafterna, intet egentligt svar på hufvudfrågan:
hvarifrån hämtade människan föreställningen om det osynliga, öfverjordiska
väsendet?
Då människorna hyste fruktan för åska och blixt, så var det ju åska
och blixt och ingenting annat, som var föremålet för denna deras känsla.
Men i hvad syfte uppfunno de då ett osynligt, öfverjordiskt väsen, en
Jupiter, som befinner sig någonstädes och understundom skjuter med pilar
på människorna?
Då människorna voro förfärade- vid dödens anblick, så var det ju
denna och ingenting annat som de fruktade. Men i hvad syfte »uppfunno»
de då de aflidnes själar, med hvilka de sedan började träda i imaginär
beröring? För åskan kunde människorna dölja sig, af rädsla för döden
kunde de undfly döden. Men de uppdiktade ett evigt, allsmäktigt väsen,
af hvilket de trodde sig vara beroende, samt de aflidnes odödliga själar
— icke blott af fruktan, utan äfven af åtskilliga andra orsaker. Och i
dessa orsaker ligger uppenbarligen kärnan till hvad man kallar religion.
För öfrigt vet hvarje människa, som någon gång, om också blott i
barndomen, förnummit en religiös känsla, af egen erfarenhet, att denna känsla
framkallas icke genom yttre, fasansfulla, konkreta företeelser, utan genom
en inre förnimmelse af egen ringhet, ensamhet och syndfullhet, hvilken
förnimmelse ingenting har gemensamt med fruktan för de ofattliga
naturkrafterna. Därför är människan, både genom yttre iakttagelser och genom
egen erfarenhet i stånd att inse, att religionen icke är något tillbedjande
af gudar, framkalladt genom vidskeplig fruktan för de ofattliga
naturkrafterna, en fruktan, som utmärker människan endast under en viss period
af hennes utveckling, utan att religionen är något af fruktan och män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
