Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATTERBOM FÖRE UPS AL ATIDEN.
155
Det ter sig nu efteråt rätt egendomligt, att Leopold och Atterbom
så nästan mötas i Kernells hus — det gamla litterära århundradet och det
nya — den röda aftonglansen från snillekonungens hof, och
morgonskimret öfver hyddan på kullen med dess "ljusa björkar".
I själfva Linköping dröjde Kernell icke; han utnämndes redan 1799
till kyrkoherde i Hellestad — en socken norr om stiftsstaden — och har
flyttat ditut åtminstone 1801, då han på våren lämnade sin tjänst som
konsistorienotarie. Naturligtvis är det i alla fall han, som styr och ställer för
systersonen inne i staden, och denne besöker honom på landet, "den vackra
dal, som vidgar sina fält omkring Hellestads kyrkà och prästgård". 1804
och 1805 är han där som informator för sin späde kusin Per Ulrik,
sedermera en af Upsalas mest begåfvade studenter, men som tidigt afled och
hvars minnestal Atterbom då har hållit (1824).
Hos Kernell svalkades omsider gossens brännande törst efter
vitterhet. Romanerna om Calloander och Leonilda, den förskräckliga, en gång
allmänt lästa "Asiatiska Banise" utbyttes mot Kotzebues och Lafontaines
sentimentala verk, hvilka på den tioårige Atterbom hade samma verkan
som på hela samtiden. Men utom med dylika dussinalster gjorde han
litterära bekantskaper af varaktigare värde och inflytande, ty hos Kernell fanns
väl Sveriges nyare poesi tämligen fullständigt. Atterbom lärde sig beundra
Leopolds pompösa språk med dess ouppnådt klassiska och korrekta
städning. Ännu hade ingen doktrin försvagat hans syn för denna poesis
verkliga skönheter — visserligen ej heller hjälpt honom att upptäcka dess
relativa tomhet och dess föråldring. Hans naturliga mottaglighet för alla slags
estetiska intryck lärde honom under denna tid i fråga om den franska
skolan helt omedelbart, hvad han sedan å nyo måste tillkämpa sig, insikten,
att äfven detta var detta, och att äfven upplysningens ståtliga
skönlitteratur skulle dömas efter sin grad och sin art. Likväl hade han ej varit den
han var, om han ej redan nu med långt större värme omfattat poeter
sådana som Lidner och Franzén. Man förstår också lätt, att han, som enligt
Biografiskt Lexikons uppgift läste Wieland "med stor förtjusning", med
"ännu större" njöt af Bürger, hvars Lenore ofantligt måste hafva tilltalat
hans ungdomliga smak för det hemskt fantastiska. Troligtvis läste han
andra tyska skalder tillika. Hans äldsta nu kända poetiska försök tyda bland
annat på studier af Matthisson, Salis och väl i sällskap med dem Hölty
0. a.* Om de fallit i ha,ns händer nu eller först i Upsala 1805—6 kort
’ Jfr Bernhard Risbergs afhandling: "Tyska förebilder till dikter af Atterbom",
Upsala 189a. — Risbergs antagande, att skalden först 1807 gjort bekantskap med Goethe
cch nyromantiken torde vara obevisligt och är föga troligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
