Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357 ATTERBOM FÖRE UPS A LATIDEN.
skol- och gymnasiekamrat — i samma klass voro de likväl ej — blef han
ej fullt intim förr än i Upsala, trots Hedborns upprepade närmanden.
Linköpings läroverk hade betydligt anseende och staden själf,
stiftstaden, betraktades som ett gammalt kulturcentrum. Naturligtvis var den
för öfrigt en liten provinsstad — och en dåtida provinsstad! — med
ganska idylliska förhållanden.
Lifvet vid läroverket fördes i den gamla stränga och bornerade anda,
som hvilade öfver dessa anstalter. Formalism, pedanteri, stryk och
ensidig latinläsning — sådana voro då några af den offentliga
undervisningens skuggsidor. Kitslighet ofvan ifrån möttes af råhet där nere och tvärt
om. Därtill kom en torftighet i lif, bostäder och skollokaler, som vår tid
har svårt att föreställa sig. Med all denna brist på yttre och inre förfining
fanns dock mycken patriarkalism och välvilja, mycket allvar, bemödande och
intresse.
Vi äga interiörer från läroverket i Hedborns skrifter och i Atterboms
teckning af denne sin ungdomsvän och skaldebroder. De skildra flere af
dess personligheter, den blide och ärevördige biskopen, sedermera
ärkebiskopen Lindblom, den kunskapsrike och vittre men bland ungdomen
im-populäre lektorn Per Arenander, den förfärlige, i själ och hjärta godmodige
skolbusen Boræus. Denne sistnämnde var dock aldrig Atterboms men väl
Hedborns lärare.
Ännu en lärare bör här omnämnas, lektorn i historia och moral,
titulärprofessorn S. G. Harlingsson. Collin, som ristat hans runa i
Biografiskt Lexikon, omtalar det vittra inflytande han utöfvade på läroverkets
ungdom — denna ungdom, ur hvilken "nya skolan" till så väsentlig del
skulle framgå (Livijn och senare Atterbom, Dahlgren, Hedborn). "Då man
frågade Claës Livijn, hvilken bland lärarne vid Linköpings gymnasium
synbarast bidragit till den väckelse i estetiskt hänseende, som verkade, att nya
skolans kärntrupp var östgötisk, svarade han: utan fråga var det Harlingsson."
Denna utsaga får dock icke fattas så, som hade Harlingsson någon
del i skolans nyromantiskt-revolutionära. sträfvanden. Möjligtvis har han
ledt sina lärjungars uppmärksamhet på Tysklands och Englands vitterhet,
pä Rousseau e. d.; något bestämdt därom känner man icke. Hans egna
poesier i Vitterhets-Nöjen öfverraska ej genom afvikelse från tidens stil och
ton; detta bevisar dock intet, enär de härleda sig senast från 1769 och 70.
Kanske har hans inflytande i nämnda riktning mer verkat på den något
äldre läijungegeneration som Livijn tillhörde, än Atterboms och Hedborns.
De sistnämnde omtala honom i hvarje fall ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
