- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1895 /
358

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Trots eller kanske till följd af all gammaldags stränghet, var lifvet vid
gymnasium icke det tamaste. Uppträden förekommo med oväsen och
pereat-rop, såsom vi kunna sluta af Atterboms nämnda Hedbornsbiografi. En
undersökning af bibehållna läroverkshandlingar bekräftar detta. Så samlade
sig en gång i regn och mörker omkring 30 gymnasister, begåfvo sig till
flere namngifne lärares hus — däribland Harlingssons och naturligtvis
Arenanders, hvilken då var rektor — samt ofredade med ett "ohyggeligt
skrik". Äfven förekommo undersökningar med anledning af "bland flere
af både gymnasie- och skolungdomen inritadt spel och dobbel samt dit
hörande oskick af superi, försumlighet" m. m. Då befallde eforus ungdomen
att vara hemma i sina kvarter efter klockan 9 på aftonen samt att ej supa
brännvin eller andra starka drycker, och gymnasisterna förbjödos särskildt
att visa sig utom sina kvarter utan den s. k. djeknekappan. Som väl
naturligt är, finnes Atterboms namn ej bland de straffades antal.

Läroverksprotokollen från Atterboms Linköpingstid äro endast
bevarade från åren 1802—3, och där nämnes han ej.[1]

Stiftstidningarne innehålla ett och annat om läroverket, antalet
lärjungar och deras fördelning, stånd m. m., men intet af särskildt intresse för
här föreliggande uppgift.

*



Det är en majdag 1800. På Linköpings kyrkogård sitter en ljuslockig
tioåring ensam på en grafhäll med en dödskalle framför sig. Han är
fördjupad i sin sysselsättning: att linda en krans af vårens blommor kring det
vittrade dödmanshufvudet.

Då kommer en annan gosse gående. Han är äldre, redan 16 à
17-årig; hans dräkt, förmodligen också hans sätt att föra sig, röjer den nyss
till lärdomsskolan importerade landtbon; han har grå vadmalströja och
kortbyxor, "grofva ullstrumpor och klumpiga kängor". Men anletet är själfullt
och kvickt. Han tilltalar den yngre gossen och måste hafva funnit något
hos honom, antingen nu eller senare. Ty en kväll flera år därefter
kommer han hem i hans bostad — de äro nu bägge gymnasister — och frågar,
om han känner till "det undersköna poemet Tålamodet, som nyss[2] vore
prisbelönt af Svenska Akademien och författadt af en viss Valerius". Och

[1]
För dessa uppgifter ur läroverkshandlingarne har jag att tacka herr lektor A. v.
Engeström i Linköping.

[2]
1803. Den här skildrade händelsen har väl inträffat 1804. "Tålamodet" trycktes i
akademiens handlingar först 1807, men har dessförinnan spridts kring landet i afskrifter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:17:38 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1895/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free