Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
ATTERBOM FÖRE UPS A LATIDEN.
Upplysningstidens poesi sammanhängde med hufvudstädernas
sällskaps-lif och hofkultur; det finns en sida i Atterboms varelse liksom i romantikens
väsen, hvilken motsvarar hans undangömda och landtliga hem. Hit hör hans
känsla för det idylliskt patriarkaliska samt oändlighetskänslan ansikte mot
ansikte med naturen, båda poetiskt fördjupade och sammansmälta i den åder
af from religiositet, som hos Atterbom stärkts genom arfvet från landtliga
prästfamiljer, led efter led.
Då nu Böttiger framhåller Atterboms trohet mot hela denna
sinnesriktning, som utpräglades i hans första ungdom, ja hans barndom — sà
träffar han något af skaldens innersta. Atterboms natur var att "älska och
beundra"; det står ju som en atmosfer af värme omkring hans skrifter. Med
oändlig pietet försänkte han sig då i hvad han redan hade, i hvad han
genomlefvat, och blef så tidigt en "minnets man". Människor af hans
själstyp blifva det gärna. Det är denna grundriktning i hans sinne, som allt
mer tager öfverhand i skaldens senare poesi, då hans ungdomsdiktnings
yppiga exotism kanske något träder tillbaka. Sä framkommer detta
alldeles säregna tycke af frid och morgonglans, hela den "skära, oskuldsfulla
himmelsvärld", hvarom Geijer förträffligt säger, att där är Atterbom hemma,
och hvilken till stor del är återskenet af den dager, som för hans själs öga
alltjämt hvilade öfver Åsbodalens björkar och kullar.
Fredrik Yettcrlund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
