- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1895 /
366

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

366

ETT OCH ANNAT FRÅN NORGE.

emedan en bestigning af densamma, som måste ske från östra sidan, kräfver,
från Furulund räknadt, en tid af tre dagar. Med bestigande af Sulitelma
menas därför så väl i Yngvar Nielsens resehandbok som i dagligt tal bestigningen
af den 15 meter lägre Vardeioppen, som vi nådde efter fem timmars vandring.
Föraren förklarade, att det visserligen funnes två kända fjällklättrare, som
passerat den s. k. Kammen, hvilken sammanbinder de båda topparne, men att han
för sin del icke vågade sig öfver. Jag lyckades fä honom med mig några
steg, men då han klagade öfver svindel, fick han återvända, hvarefter min
unge kamrat och jag, den förre i teten, fortsatte klättringen. Kammen består
af en bergvägg af omkring 400 à 500 meters höjd, på bägge sidorna nästan
fullkomligt lodrät; dess bas är endast några fä meter bred och dess krön
växlar mellan 3 à 4 meter samt några få centimeter. Man får således antingen
taga sig fram med kroppen på ena sidan af Kammen och med benen
stödjande sig mot dess ojämnheter, medan man håller sig fast med armarne
ned-sträckta på andra sidan, ett sätt som begagnades af min kamrat; eller ock
måste man sitta gränsle öfver Kammen, läggande bägge händerna på krönet
och på detta sätt skjutande sig fram, hvilket jag för min del fann
fördelaktigare. Vare sig man såg ned till höger eller vänster, gapade en afgrund emot
oss, på hvars botten, som dock ofta skyldes af täta moln, utbredde sig
vidsträckta snöfölt. Kammen var beströdd med en mängd löst liggande stenar,
hvilka man medelst en liten rörelse kunde få att falla antingen åt höger eller
vänster. Med ett doft brak störtade de sig i djupet, då och då studsande i
väldiga bågar från utskjutande klipp-partier, sönderspringande i flere delar och
till slut försvinnande ur vår åsyn. Kammen sänker sig några fa meter under
Vardetoppen, och vid dess slut höjer Stortoppen sig omkring 20 à 30 meter
öfver dess krön. Min kamrat klättrade raskt uppåt, och jag såg honom passera
ett mycket farligt ställe. Själf anländ dit, fann jag min väg stängd af en
oframkomlig lodrät klippvägg. Man måste här, tätt klämmande sig intill densamma,
med vänstra foten uttaga ett stort steg åt vänster för att komma till en afsats
i berget af några fa centimeters bredd. Lutningen härofvanför bildade
omkring 45 graders vinkel med horisontalplanet och ägde icke inom räckhåll
något hak som kunde tjäna till fäste för hand eller fot; nedanför den lilla
af-satsen stupade bergväggen omkring 400 meter lodrätt ned. En slintning af
foten på 2 centimeter hade varit tillräcklig för att störta en i djupet. Där
stod jag krampaktigt lutande mig mot bergväggen och icke vågande se ned.
Jag hade ännu endast omkring 10 meter kvar till Sulitelmas högsta topp, och
jag trodde mig nog kunna komma upp, men, inseende den lifsfara,
nedstig-ningen skulle medföra, tog jag tillbaka steget och satte mig att hvila på Kam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:17:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1895/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free