Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OCH ANNAT FRÅN NORGE. ’ 372
mycket tystlåten man, som tydligen icke förstod mitt språk synnerligen väl.
Han antog, att, om vi gingo raskt, vi efter 4 timmar kunde uppnå Drevjen.
De ansträngande strapatserna under denna och föregående dag, hvilka ökats
genom besväret att bära min packning, började dock nu visa sina verkningar,
och jag blef allt mera trött. En rå dimma insvepte nästan hela vår väg, som
steg allt högre och högre. Snart passerade vi flere snöfläckar samt en mindre
sjö och voro så uppe på Tufvens kam. De otaliga krokar och ständiga
stigningar, än uppåt, än nedåt, än långsluttande, än nästan lodräta, hvari min
vägvisare förde mig, kan jag icke mera erinra mig. Min trötthet tilltog i hvarje
ögonblick, mörkret föll på, och ännu hade vi långt kvar. Ända sedan
seglatsen på morgonen var jag genomvåt, gång på gång snafvade jag i mörkret,
erhållande skrapor och blånader. Nedkomna i skogsregionen, fortsatte vi i,
som det tycktes mig, ännu mera slingrande krokar, och på mina förfrågningar,
om det ej var möjligt att gå mera rakt mot vårt mål, fick jag ej något
bestämdt svar; min följeslagares tystlåtenhet föreföll mig nästan hemsk, och jag
undrade, om han med afsikt förde mig vilse. Slutligen vid 1 l-tiden
framkommo vi till Brattli, den första gården i Drevjen, belägen en half mil från
kyrkan, vid hvilken jag ämnat ligga hos kyrkovärden öfver natten, men dit
det nu var för sent att begifva sig. Vi bultade därför på vid Brattli, och
snart kom bonden, åtföljd af en ung flicka bärande ett talgljus af omkring
il/2 meters längd, bägge i mycket lätt dräkt, och visade oss in i
hvardagsrummet, medan vi framställde vår begäran att få natthärberge. Den enda
säng, som fanns i ordning, stod i visthusboden och värden föreslog, att jag
och min vägvisare skulle ligga där bägge. Då jag emellertid i det rum, där
vi befunno oss, upptäckte en tom säng, bad jag få densamma iordninggjord
och lät vägvisaren gå till boden. Man gick också och hämtade halm samt
lade renhudar och en farskinnsfäll däröfver. Rummet var högst osnyggt. En
del af familjen hade tydligen klädt af sig därstädes, och mer eller mindre
smutsiga persedlar af mystiskt utseende lågo spridda här och där på golfvet. Men
jag öppnade fönstret, och den friska fjälluften strömmade in. Någon sömn
kunde jag dock icke få till följd af värk i min uttröttade kropp.
Följande morgon, den 1 September, ingick med strålande väder, och
jag kunde nu iakttaga, huru utomordentligt pittoreskt gården var belägen.
Den låg på en saftigt grönskande kulle, nedanför hvilken en skummande älf
brusade fram, på andra sidan reste sig Tufven med en till en början lodrät
vägg, mot hvars bakgrund ovanligt mörka granar med utomordentligt höga
och smäckra former aftecknade sig. Värdfolket på Brattli var hyggligt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
