Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OCH ANNAT FRÅN NORGE. ’ 376
och skadeglada åhörde vi, huru han befallde sin son, som just varit med bland
de nämnda bråkmakarne, att komma med. Nedkomna till stranden, fingo vi
se en större båt full med passagerare lägga i land; ur båten steg en högst
uppseendeväckande herre, och min kamrat hviskade till mig med ett kväfdt
skratt namnet på Norges radikalaste präst.
Par renommé var denne man mig mycket väl bekant. Jag har knappast
träffat en norrman, som icke känner till honom. Man säger om honom, att
han känner alla yrken utom prästyrket. Jag minnes icke allt, hvad han varit
förut, endast att han varit fotograf och såsom sådan flackat Skandinaviska
halfön rundt. På äldre dagar tog han en prästexamen, men en sä knagglig
sådan, att han, ehuru ende sökande till ett pastorat vid Ranenfjord, icke fick
detsamma. Endast en liten långt aflägsen församling vågade man slutligen
anförtro åt honom. Ehuru han, såsom varande en vänsterman af värsta slag, nog
har sina beundrare, är dock hans anseende bland folket numera icke så stort.
Har läsaren någon gång sett den automatiska apparat, föreställande en
föreläsande professor, som i Stockholm och andra större städer användes såsom
puff för »Vasmuths liktornsringar» ? I så fall kan jag nämna, att mannens
utseende är märkvärdigt likt denna figur. Det rika håret liksom det
vördnadsvärda skägget äro krithvita, ansiktet tämligen magert, ögonen milda och
vänliga, och munnen behärskad af det mest själfbelåtna leende. Den friska
rosenhyn i hans ansikte, de lifliga åtbörderna och den spänstiga gången bilda en
skarp kontrast till hans i Öfrigt åldriga drag. Till följd af bristen på
kommunikationer finnas ofta inom socknarne flere kyrkogårdar, liggande långt från
kyrkan, till hvilka prästen reser en gång om året för att jordfasta de under
årets lopp begrafna liken. Vid Tustervandet fanns nu en sådan kyrkogård,
och dit skulle därför prästen, hvarvid han åtföljdes af två raska söner af
omkring 12 års ålder samt en gammal skröplig länsman, som ville återse denna
gård, hvilken utgjort hans barndomshem. Vi fingo nu alla jämte ett par
karlar ifrån gården sällskap i samma båt. Norges radikalaste präst var
naturligtvis ett intressant studium för mig och för att få veta så mycket som möjligt
var jag angelägen om att icke lägga någon hämsko på hans outtröttliga svada.
Mycket tystlåten satte jag mig till en åra, endast yttrande några fä ord pi
norska, och det dröjde en god stund, innan han fick veta, att jag var svensk.
Då jag på hans fråga, från hvilken trakt af Sverige jag var, svarat, att jag
var från Stockholm utbrast han: »Ja, jag kunde höra på brytningen, att det
var Stockholmsdialekten (!)». Redan i detta yttrande låg ett karaktersdrag, som
framträdde allt starkare under det följande samtalet: begäret att lysa med en
lärdom, som icke existerade i verkligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
