Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OCH ANNAT FRÅN NORGE. ’
377
Solen hade just gått ned, då vi landade vid Rös-åens utlopp ur sjön,
hvarifrån vi, vägledde af den rörlige prästen, trefvade oss genom en skog
fram till vårt mål. Vi hade kunnat ro nedför älfven in i sjön Tustervandet,
men karlarne fruktade för den sträfsamma uppförsrodden. Gården
Tustervandet var mycket präktig. Bonden, som föreföll att vara en riktig storbonde,
mottog oss alla utan att beklaga sig öfver gästernas talrikhet; min kamrat och
mig ägnade han icke mycken uppmärksamhet, utan hans förnämsta omsorger
rörde prästen. Denne anvisades jämte sina två gossar ett rum i
hufvudbyggnaden. medan länsmannen fick ligga i staburens matbod, min kamrat under
trappan i sistnämnda hus och jag i dess loft, som utrymdes af en därstädes
boende piga. Staburen var naturligtvis utan eldstad och temperaturen därstädes
sjönk under fryspunkten, men fårskinnsfallen, 50m för öfrigt var den vackraste
och smakfullaste jag sett, utestängde all köld.
Innan vi gingo till sängs, bjödos vi på en för dessa trakter ovanligt
riklig måltid, med bland annat »öret». Förberedelserna till densamma liksom
dess expedierande kräfde en lång tid, och under densamma fick prästen
tillfälle att draga fram med hvad han hade på hjärtat.
Ändamålet med allt hans prat var tydligen att imponera dels på mig,
dels på dem af husets folk, hvilka, uppradade på en bänk längs rummets ena
vägg, andaktsfullt lyssnade till den vise mannens ord. I tro antagligen, att
jag ej kände till hans politiska åsikter, aktade han sig på det sorgfälligaste att
låta vänstertendenserna sticka fram och spelade hela tiden rollen af den
varmaste unionsvän. I allt, hvarom samtalet rörde sig, sökte han visa, att han
själf spelat en framstående roll; lyckades icke detta, så halkade han öfver till
något för egenkärt skryt mera lämpligt område. Men det var sannerligen icke
många områden, där icke prästen ansåg sig vara »etwas noch nicht
dagewe-senes». Nordland var i alla afseenden Norges märkvärdigaste landsdel, Hatten
dess märkvärdigaste berg, Rösvandet dess största sjö, naturligtvis, ty — han
bodde i dessa trakter och hade ägnat sig åt att utforska dess geografi. — Vi
kommo händelsevis att nämna ordet styrbar luftballong. »Ja», sade gubben,
»när man lyckas konstruera en styrbar sådan, är jag Öfvertygad om, att- man
kommer att följa den idé, som redan i unga år uppstod hos mig». — »Jaså»,
sade jag menlöst, »har Ni äfven sysslat med luftsegling?» — »Det tror jag
det. Jag har konstruerat en styrbar luftballong, ehuru jag ej brytt mig om
att låta utföra den i stort. Och var säker på, att min princip är den enda
riktiga: Gondolen får formen af en cigarr, och i aktern placeras dels en
propeller, framdrifven af någon kraft, dels ett roder. Min uppfinning tillhör
framtiden.» I sanning upplysande för dem, som fundera på problemet! — Miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
