Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OCH ANNAT FRÅN NORGE. ’ 384
tänkande, att han hade en representant af den bördsstolta svenska adeln
framför sig, ville gubben imponera äfven genom sina anor och förklarade, att han
tillhörde en särdeles framstående släkt, hvars anor voro kända sedan hedenhös,
och att han i Upsala universitets bibliotek erhållit många värderika
upplysningar om sina förfäder. — Med konungen ansåg sig herr pastorn stå på mycket
intim fot och anförde ofta, att hans åsikter voro precis de samma som dennes:
det hade Hans Majestät själf sagt honom. — I ett afseende har denna präst
verkligen uträttat något: han har bidragit till Stortingets beslut att låta bygga
en järnväg genom Nordland, en järnväg, som vid denna tid dock ännu icke
påbörjats; däremot misslyckades han i sina sträfvanden att få densamma
dragen förbi sitt aflägsna tjäll. Emellertid ansåg den om sig själf så högt
tänkande mannen, att det egentligen var honom, som Norge hade att tacka för
hela sitt järnvägsnät. Då han fick höra, att jag var officer, meddelade han
mig, att alla Norges järnvägar voro dragna uteslutande efter strategiska
principer; talet om deras ekonomiska och civilisatoriska syften tjänade endast att
dölja det verkliga förhållandet. Norrmännen voro, ansåg han, så försiktiga i
sitt uppträdande gent emot utlandet (!), att vid öfverläggningar om
järnvägsbyggnader utelämnade tidningarne alltid diskussionen om de strategiska sidorna
af saken. Som nu prästen verkligen spelat en viss roll i afseende på
järnvägsanläggningar, växte naturligtvis dessas betydelse i hans egna ögon till något
utomordentligt storartadt. Järnvägarne voro nummer ett af allt det, som
behöfdes för landets försvar; en väl öfvad och utbildad armé var endast en bisak.
Ty, blefve det förvecklingar med Ryssland, kunde man nog hinna öfva och
beväpna trupper, men huru kunna kasta dem mot ryska gränsen, om man ej
hade järnvägar? Därför måste Nordlandsbanan byggas, och därför skulle
man icke gifva sig, förrän man hade en järnväg ända fram till ryska gränsen.
Medgifvande järnvägarnes stora betydelse, vågade jag en blygsam förfrågan,
om icke äfven en flotta vore nödvändig till Norges försvar. Med flottan hade
emellertid min sagesman icke haft något att göra, den saknade sålunda i hans
ögon all betydelse. Visserligen, sade han, ägde ingen flotta i världen sådana
snabbgående fartyg och sådana fruktansvärda förstörelseredskap som Norges,
men de voro alldeles obehöfliga. »Huru vill Ni då försvara de norska kusterna
från en fientlig flottas anfall?» — »Jo», svarade den tillfrågade, »inloppen till
de norska kustorterna utgöras af trånga fjordar; om man nu på båda
stränderna borrar hål i bergen, riktade mot segelleden, och fyller dessa med
dynamit och projektiler, så skall icke ett enda fientligt fartyg undgå sitt öde.»
–»Men borde icke sådana försvarsanstalter vidtagas redan i fredstid?» —
»Fullkomligt onödigt; har man blott järnvägar, så kan man vid krigstillfälle hinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
