Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Antonio de Trueba, som vid tiden för utgifvandet af Escenas Montañesas
stod på höjden af sitt rykte, uppmanades af Sr. de Pereda att skrifva ett
företal till dessa Escenas, och han fullgjorde detta uppdrag med mycken god vilja,
men han beskyllde Pereda för att vara pessimist, hvarmed han kanske ej
menade något värre än naturalist, ehuru ordet då ännu icke var uppfunnet.
Visserligen var uttrycket naturalist på ett område redan gammalt i
Spanien, ty Velazquez’ svärfar, målaren och konstskriftställaren Francisco Pacheco,
1571 — 1654, talar i sin Arte de la Pintura om los naturalistas inom måleriet
i motsats till idealister och fantasimålare. Men om ordet såsom betecknande
en viss litterär riktning ej ännu var uppfunnet, så var dock själfva riktningen
redan gammal i Spanien, ty denna lefvande bild af spanska seder och lif, af
politiska och sociala förhållanden, af armodets grandezza, som fått sitt
originellaste uttryck i XVI:e århundradets Gusto Picaresco, är en äkta spansk
naturalism. Den hyperideala romanen med sina skildringar ur de högre
klassernas lif hade spelt ut sin roll och i dess ställe trädde den realistiska romanen
med ämnen ur de lägre klassernas lif med dess tiggare, skälmar, studenter och
äfventyrslystna caballeros de caminos reales.
Det är en traditionell, nationell realism — eller naturalism om man så
vill — för hvilken Sr. de Pereda är representant.
Folket i trakten af Santander, La Montaña kallad, får i dessa Escenas,
Tipos, Paisajes skåda en spegelbild af sitt eget lif, icke mindre trogen därför
att konstnären därpå satt sitt adelsmärke. Det möter poesi där det aldrig
tänkt sig någon sådan, och för dess ögon utvecklas naturens dolda skatter af
skönhet och harmoni. Det lär känna drag ur lifvet i hemmen, i dalarna, på
strandens sandkullar, som gått dess blickar förbi, men som nu blifva så
lifslefvande sanna, då de framtrollats af en konstnär, som älskar detta folk, denna
natur, som känner i grund och botten så väl dess goda som dåliga sidor.
Att ingå på en närmare redogörelse för detta trettiotal berättelser, som
återfinnas i de ofvannämnda två samlingarna, skulle föra för långt. Lefvande
står för läsaren målningen af ängens friskhet efter regnet, af dimmans drifvande
in mot kusten, af stormens rasslande i ravinerna, af fiskebåtarnes återkomst
till hamnen, af ynglingens sorgsna afsked, då han emigrerar, och den jublande
fröjden, då han återkommer, af julfirandets alla fröjder i hemmen, af
obändigheten i folkkarakteren o. s. v. En massa figurer möta oss här, hvilka väcka
hela vår sympati med sitt tvärhuggna, kraftiga språk, typiskt för en hel ras,
gammaldags hederliga bergsbor och i faror härdade sjömän, som vuxit fast
vid hafsstranden som ostran vid klippan.
Sr. de Pereda visar sig allt ifrån början af sitt författarskap såsom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
