Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFVES DET EN MORAL UTAN RELIGION? 436
för kränkning af samhällets stadgar och förordningar utgöra just denna etiska
lag, hvars existens han har att bevisa.
Moralen är något, som alltjämt utvecklar sig och tillväxer, och därför
innebär i längden åtlydandet af ett visst samhälles fastställda förordningar och
samhällsordningens upprätthållande medelst galge och stupstock — hvarom
Huxley talar som om ett slags verktyg för moralen — icke blott icke ett
stärkande af moralen, utan snarare en kränkning däraf. Hvarje människoätare,
som upphör att förtära sina medmänniskor, kränker den befintliga
samhällsordningen. Och det lider intet tvifvel, att hvarje sant moralisk handling, som
flyttar moralen framåt, alltid kommer att utgöra en kränkning af samhällets
sedvänjor. Och därför är, då inom samhället utkommit en lag, som bjuder
människorna att uppoffra sina egna fördelar för upprätthållandet af samhällets
integritet, denna lag ej någon etisk lag, utan tvärt om i de flesta fall en lag,
som står i strid med hvarje etik; det är samma lag om kampen för tillvaron,
blott i förborgadt, latent skick. Det är samma kamp för tillvaron, endast
öfverflyttad från de enskilde till deras samhällen. Det är ej ett inställande af
striden, utan handens lyftande till ett än kraftigare slag.
Så framt lagen om kampen för tillvaron och den dugligastes (the fittest)
seger är en evig lag för allt lefvande (och den måste erkännas som sådan, dà
människan betraktas som djur), så kunna inga krångliga utredningar af det
sociala framåtskridandet och ej heller någon etisk lag, som föregifves framgå
ur detta, och hvilken, så fort man har behof däraf, kommer som en deus ex
machina, ingen vet hvarifrån, förändra denna lag.
Om det sociala framåtskridandet, såsom Huxley påstår, förenar
människorna i grupper, så uppstår återigen striden mellan dessa grupper, mellan
familjerna, stammarna och folkslagen inbördes, och denna strid blir icke blott
icke mera moralisk, utan ännu grymmare och mera omoralisk än individernas
inbördes strid, såsom vi ock i verkligheten se vara förhållandet.
Om man rent af antager det omöjliga, att mänskligheten under loppet af
tusentals år genom det sociala framåtskridandet förenas till ett helt, bildar ett
folk och en stat, så kommer äfven då striden — oafsedt att den ej längre
försiggår mellan nationer, utan öfvergått till en strid mellan mänskligheten och
djurvärlden — alltid att förblifva en strid, d. v. s. en verksamhet, som från
grunden utesluter möjligheten af den af oss erkända kristna moralen. Ty äfven
då kommer striden mellan de individer, hvilka bilda samhället, och samhällena
— familjerna, stammarna, nationaliteterna o. s. v. — visst icke att blifva
mindre våldsam, utan kommer endast att försiggå i en annan form, såsom vi se
förhållandet vara öfverallt, där människor förenat sig i familjer eller andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
