Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
EN AMERIKANSK BILDNINGSRÖRELSE.
ur sten och skog, den filosofiska föreläsningssalen. Öppna fönster, öppna
hvalf-gångar åt alla håll. Naturen strömmar in från alla sidor och korrigerar
filosoferna, håller vakt öfver dem, att de ej motsäga henne och förlora sig i
grubblerier. Sol och färgprakt tvinga till och med den torraste professor att
blifva poetisk, målande, entusiastisk.
En elektrisk järnväg leder ut till platsen. En angenämare förd, än det
är att en sommarmorgon resa hit ut med denna, har man ej ofta tillfälle att
göra. Omgifningarna äro vackra; vagnen rullar emellanåt fram genom löfskog,
så tät att grenarne slå mot de öppna fönstren. Strålande solsken och varmt —
men så är man också klädd därefter. Modet tillåter, att man slipper väst och
kan nöja sig med en tunn tröja. Likafullt svettas man duktigt, men det skadar
nog icke. Vagnen är proppfull. Vi äro hopstufvade som sillar i en tunna.
Och ändå vilja flera med. De klänga upp på fotsteget utanpå vagnarna och
hålla sig sedan fast där. — Inga sura miner här. Bara skratt och leenden.
Man tager allt från den humoristiska sidan. Det är ju banans första år, och
när då folk strömmar till i sådana massor, så kan naturligtvis bolaget ej göra
mera, än det gör. Man har valet mellan att stufvas ihop, stanna hemma eller
hindra andra att komma med — därför utbrista vi i en kör af skratt hvarje
gång föraren håller och vi se en stackars olycklig springa efter vagnen, vi
klämma ihop oss ännu mer, torka svetten från pannan och vänta, att de
kvick-hufvuden, som alltid finnas i hvarje fullsatt vagn, skola göra sin skyldighet.
Banan är ej en gång fullt färdig. På ett ställe håller man på att spränga,
och ut måste vi och spatsera ett stycke. Och allt detta roliga får man utan
extra betalning! Ej en enda surmulen min kan upptäckas.
Vi märka knappt, att vi äro framme, förr än vi befinna oss midt i den
provisoriska universitetsstaden. Den ligger fullkomligt dold i löfskogen. Blott
några flaggor, den filosofiska lärosalen samt ett par kupoler och spiror höja
sig Öfver löfverket. Men där inne är en hel stad, och det en ej så liten.
Femton hundra »ständiga» invånare och ofta dubbelt så många besökande.
Med »ständiga» förstås de, som bo sommaren öfver eller åtminstone några
veckor på platsen. De bo i tält, endast i tält. Men staden är dock utlagd
i gator och kvarter. Gatorna hafva till och med namn, och namnpålarne äro
något af det mest stabila i denna flyktiga sommarstad. Man köper och säljer
tomter där som i andra städer, men försöker dock att värja sig för
»spekulation» i den sortens papper. Tälten äro allesamman af det amerikanska slaget:
icke spetsiga, utan i form af ett vanligt gammaldags hustak, ganska rymliga,
som ett eller två goda rum. De äro ofta delade i tvenne afdelningar: sofrum
och hvardagsrum. Och alltid är där nätt och vackert möbleradt. Dörrför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
