Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
DE NITTIO DAGARNA. 466
sammandrages med dess största fredsenheter, armékårer eller i små
arméer, möjligen fördelningar. Och detta anses såsom något så alldeles
naturligt, att till och med där penningetillgången är knapp, man lika litet
tänker på att inställa de större öfningarna, som vi nu mera lyckligtvis
torde låta förmå oss att inställa regementsöfningarna.
Äfven hänsynen till befälets och särskildt det högre befälets
utbildning kräfver det årliga återkommandet af större truppöfningar, något som
erfarenheten från de nyss slutade manövrerna i Nerike tydligt ådagalagt.
Kunde vi komma därhän, att två eller tre arméfördelningar hvarje är
eller åtminstone hvart annat år samlades till större öfningar, och att de
fördelningar, som icke kunde deltaga i dylika, årligen sammandroges hvar
för sig, skulle vi kunna anse önskemålet vunnet och hysa förhoppningen,
att icke endast våra bataljoner kunde röra sig på stridsfältet utan äfven
våra brigader och fördelningar.
Men dessa öfningar kräfva tid, och denna tid kan svårligen tagas
från de redan allt för korta regementsmötena. Skulle dessa hvarje är
förkortas från tjugotvå dagar till fjorton — de större öfningarna kunna,
jämte förflyttningarna till och från dem icke anslås till mindre än åtta
dagar —, så blefve det icke mycket värdt med dem; arbetet under
mötet blefve ett hastverk utan egentlig nytta. Man får hushålla mycket
med tiden under de tjugotvå dagarne för att få den att räcka till alla de
olikartade öfningarna i kompani, bataljon och regemente, till fälttjänst,
marschöfningar, stridsöfningar i omväxlande mark, befästningsarbeten,
kokning, inspektioner och mönstringar samt först och sist till
skjutkursen, som ensam tager sina goda fjorton dagar i anspråk, och till
fältskjutning, den kanske viktigaste af alla öfningar. Häraf framgår tydligt,
att trettio dagar eller en månad är den minsta tid, som kan anslås tiil
de så kallade regementsmötena, om däri äfven innefattas öfningar i
högre förband. Det är visserligen betänkligt att minska beväringens
rekrytutbildning med åtta dagar, men detta kan icke hjälpas, och ersättning
bekommes ju i de större öfningarna. Den kostnad, som genom allt detta
förorsakas, tillhör så kallade oundvikliga utgifter. Den framkallas
oafvis-ligen af de nittio dagarna. Hafva vi en gång skaffat oss en dyr arme,
måste vi hafva råd att göra den användbar för sitt ändamål.
En annan fordran, som de nittio dagarna uppställer, är tillräckligt
befäl. Förr sades det väl, att infanteriregementena skulle vid
krigstillfälle utväxa till tre bataljoner, men de öfvades dock ständigt på tvä
enligt sin fredsindelning, och man tänkte i allmänhet icke så noga efter,
huru förhållandena skulle gestalta sig vid mobilisering. Och för två
bataljoner var befälet beräknadt, och för denna styrka var det tillräckligt.
Men sedan beväringen kom till, var det ju helt naturligt, att man skulle
låta regementena i fredstid öfvas på det sätt, som de i krig skola
användas, och därför rycka de nu mera ut på tre bataljoner. Men huru
går det nu med befälet? Jo, om vi hälla oss endast till officerarne, sa
visar det sig, att om hvar enda plats är besatt, och om ingen är från-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
