Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473 DE HÅRDA TIDERNA.
seende —, att man blir mycket tveksam, i hvilken utsträckning den motsats
dem emellan, som herr Palme söker göra gällande, må kunna anses verkligen
vara för handen.
Det synes oss öfver hufvud taget vara en brist i författarens framställning,
att han icke någonstädes ger en antydan om de under den undersökta
tidrymden försiggångna växlingarna mellan goda och dåliga år, hvilka för en
statistiker äro så lätt skönjbara. Ty det är just vid motsättningen mot eller
jämförelsen med de allra närmast liggande åren, som tiderna kunna kännas dåliga
eller goda, hårda eller blomstrande, tryckta eller löftesrika. Dessa begrepp
äro ju inga absoluta begrepp; och en jämförelse, som blott fäster afseende vid
begynnelse- och slutåren i en längre årsföljd utan hänsyn till den mellanliggande
tiden, förmår icke gifva uttryck åt den förnimmelse, som vi människor kunna
hafva af dem. Ty vi förmå icke att såsom siffermannen abstrahera från de
för vår uppfattning nödvändiga mellanleden; vår känsla har icke så långt minne,
och det är dock med den — och icke med förståndet — som vi känna lättnad
eller tryck.
Men vi måste nu öfvergå till ett närmare skärskådande af författarens
framställning och försöka ställa oss på hans objektiva ståndpunkt. — Han gifver
oss till att börja med en öfverblick öfver vårt eget lands utveckling sedan år 1887,
dà den ekonomiska kommitte’en afgaf sitt utlåtande öfver den närmast förflutna
tiden, hvilket utlåtande såsom vi veta ingalunda utföll ogynnsamt. Herr Palme
anser icke heller de senare åren kunna gifva anledning till klagan. Visserligen
är året 1892, det sista för hvilket fullständiga uppgifter angående de svenska
befolkningsförhållandena ännu äro offentliggjorda, i befolkningsstatistiskt hänseende
särdeles ogynnsamt, enär det företer en vida lägre giftermålsfrekvens, nativitet
och naturlig folkökning än som på många år förekommit. Men om man tager
hänsyn till den starka utvandringen under åren 1881 —1892, då icke mindre
än 464,681 personer utvandrade, af hvilka omkring 70 procent tillhörde
åldersgrupperna 15 — 35 år, så kan det, säger författaren, icke råda ringaste tvifvel
om, att det just varit denna, som vållat den under samma tidrymd allt starkare
framträdande minskningen i giftermålsfrekvens, födelsetal och folkökning.
Vi äro dock ej alldeles fria från tvifvel. Ty om man räknar efter det
trots utvandringen verkligen kvarbefintliga antalet ogifta män i åldrarna 20—50
ar och ogifta kvinnor i åldrarna 20—45 år och härmed sammanställer det
ärliga antalet män och kvinnor, som inträdt i första giftet, så befinnes det ändock,
att giftermålsfrekvensen sjunkit. Frekvensen af första giften, sålunda beräknad,
utgjorde nämligen pro 1,000:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
