Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480 SOMMARSTUDIER I SVENSK POESI.________
underbart. Det är den store Pan, naturguden, han, som lefver i skogarnas
tystnad, hvilken här uppenbarat något af sin härlighet och sitt majestät.
Poesiens mystiska makt är outgrundlig som allt det sublima, ja poesien kan göra
de underbaraste trollkonster. Själfva det naiva blir sublimt och outgrundligt,
det lekande barnet kan, när diktaren presenterar det, väcka en värld af tankar
till lif, och till och med om skalden för oss i ljuskronornas värld, när balen
är som ystrast, såsom Fröding har gjort, eller till middagsbordet, där knifvar och
gafflar, glas och tallrikar skramla, kan själfva salongslifvet fa en ny strålglans,
belyst af ett trollstafsskimmer, som diktaren ensam förstår att gifva.
Och hvarför? Jo ty skalden är ännu som alltid något af en profet, en
varelse med okända världars hemligheter i sitt hjärta, en sfinx, som sjunger
vid soluppgång, omgifven af gryningsdimma, en sfinx, som sjunger vid
solnedgång, omgifven af nattskuggor. Han har aningarnas världserfarenhet, som är
större än den dagsljusa världserfarenheten, han afspeglar det omedvetna, bär
bud från naturens olika områden, och gåtan, som han gömmer på, är en hel
full lifsstämnings känslor.
Därför frågas det så ofta: hvad kan han ha menat? Kan 77*’förstå honom,
jag förstår honom ej. Frågan kan innebära ett klander för en obegriplighet,
som ingenting gömmer, men den behöfver det ej, ty den kan lika ofta uttrycka
en hjälplöshet hos den som frågar inför något högt och svåråtkomligt. Ofta
när den innebär ett klander, är den också en orättvisa, ty vi människor
förvandla så ofta i dum stolthet vår hjälplöshet inför det, som ställer sig som
oförklarligt för oss, till ett klander. Den tillfrågade blir ofta också svarslös,
äfven om han tror sig begripa skaldens mening, ty hvem kan egentligen
förklara skalden eller anatomisera känslan? Det är dock ej blott skalder till
yrket, som ha skaldekänslor. Många, som ej äro diktare, ha icke desto
mindre något af diktare inom sig. Ja, hvarje gång en känsla ter sig med det
brinnande lifvet af en uppenbarelse af en människas innersta väsen, har
människan något af diktare, som frambryter, och känslan blir då svårfattlig för den.
som ej lefvat i samma stämnings trollkrets. Den känslofulle skall sannolikt dà fa
höra omgifningen säga: det där är oförnuft, det är barnsligt, det är inbillning, det
är hans eller hennes grain de folie, men kanske skall någon af de närvarande
se på den talande med en djup undrande blick, som betyder: jag har förstått och
sänka sitt hufvud i djupt grubbel: vänta, jag vill förstå bättre. Men du, som
vet, att du haft en sådan ingifvelse, akta dig: försök ej att vara skaldiskt
hemlighetsfull som modsak och sport för att väcka beundran. Vet, att all den
beundran, som du då kan väcka, är ej kärlekens men fåfängans, oäkta som
den ljudande malm och den klingande bjällra, hvilken efterapar kärlekens röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
