Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLENS BARN.
495
frihet ökas och framkallar ett hägrande hopp, som kommer hans pulsar att
flyga fortare . . . Om han kunde med sitt lif, sitt eget blod blidka den
vredgade guden genom att offra sig själf som en sista försoningsgärd vid hans altar
i den öfvergifna hembygden!
Han drömmer sig vara på väg tillbaka, ila på välkänd stig i sitt lands
skogar och nå fram till det öde templet som sin stams från döden uppståndne
befriare.
Han griper å nyo det otympliga gudabelätet och tror sig i de klumpigt
formade dragen läsa en uppmuntran men på samma gång domen, att blott
öfver hans lik går vägen till fosterlandets räddning. Om ban skulle
misslyckas . . . Hvad mera? Hvad värde har lifvet för honom, sonen till en
höfding utan land?
Han ser sig omkring. Långt uppe på slätten sitta de äldsta af hans stam
allvarsfulla kring sin nye höfding, hans ende broder, den fallnes äldste son.
Hans blick glider sökande öfver klungan af kvinnor och barn, tills den
plötsligt hejdas vid en ung flicka, som sitter och stirrar mot trädens löfverk med
ett sorgset, frånvarande uttryck. »Yelva!» hviskar han, och den tändande
glöden i hans öga slocknar; läpparne röra -sig med ett smärtsamt uttryck, och
i hviskande ord offrar han sin hemliga kärlek för plikten mot fosterlandet.
Dystert tigande sitta eller ligga de alla, hela hans stam, kring slocknade
eller rykande eldstäder. Peruanernas sång ljuder entonig från alla kanter af
den solbegjutna slätten — de hemdragandes segersång.
Hans blick glider än en gång öfver den stora taflan, som ville han i
minnet inprägla hvarje drag, och dröjer än en gång vid den unga flickan. Så
vänder han sig om med ett uttryck af fast beslutsamhet, tar ett par steg framåt,
lägger af sig hufvudbonaden, som nu skulle vara blott till hinder, och glider
försiktigt in i ’den manshöga säfven, . som knappast rör sig, då den smidiga
kroppen arbetar sig ut mot strömmen. Han tänker stanna i vassbrynet, tills
det mörknar, och då drifva ned med floden.
Det går sakta framåt, och han lyssnar spejande vid hvarje steg.
Plötsligt skär en gäll hvissling genom luften, och inifrån strandens löfmassor ljuder
ett högt befallande: »Vänd!» — »Vänd tillbaka!» upprepa en massa röster
från ofvan och från sidorna. Fången stannar förtviflad och ser upp. På detta
var han ej förberedd. Till höger och vänster skymta peruaner mellan trädens
grenar. De ha suttit där tysta och utan att med en rörelse förråda, huru de
följt hans gång genom säfven.
Han står först rådlös — men så ljungar det till i hans ögon, hans
beslut är fattadt. Då han gör en rörelse som för att återvända, ser han pilarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
