Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
verne, torrlades först af alla ställen på jorden en ö i Titicacasjön. Där
skapades två incas, bror och syster, man och hustru. Af solen, sin fader, fingo
de en guldvigg och befalldes att med den vandra mot norr så långt, tills den
borrade sig ned i jorden. Där skulle de stanna, samla kvarlefvorna af ett
fordom talrikt folk, lära det vandra i solens beläte, blifva goda och rättskaffens
människor, odla jorden och bygga städer. Detta timade i Cuzcos dal.
På detta sätt framstod den förste inca som solens son, den allsmäktiga
gudomens ställföreträdare på jorden, och det lyckades hans efterkommande att
underkasta sig hela Peru och närgränsande land. Den lära, de förkunnade,
och en klok styrelse gåfvo upphof till en kultur, som småningom förenade
millioner människor till ett stort samhälle. Omgifvande stammars kannibalism
och andra råa seder utplånades, allt eftersom de bragtes under incas ordnade
välde.
Tvärs öfver kartan, nästan i korsform och med krysspunkten i Cuzco,
äro dragna två mörka streck. De beteckna tvenne landsvägar, de enda af
betydenhet i landet. Den ena går i linje med Stilla oceanen, hvars kust
delvis utgöres af en bred låglandsplatå med öknar och öde ängder mellan hafvet
och Cordillerna. Den andra vägen leder högt öfver dessa berg, sluttar ned
åt öster, går öfver floder och bråddjup på hängbroar, är på sina ställen
insprängd i snöfjället, har murats utmed svindelhöga stup på en grund af stenar,
som brutits ut bit för bit, sedan klippan skörnats vid eld, och som störtats
ned i djupet för att hvarf på hvarf tornas upp till fundament.
Kartan företer vidare en mångfald cirklar, ljusare närmare Cuzco men
mörknande mot landets gräns; de senare utvisade nyvunna sträckor, hvars
befolkning ännu icke fullständigt uppgått i det ljusa solherradömet.
Generalen har ur en hylsa tagit fram en fin bennål jämte några tuber
med mörk färg, framställd af växtsaft. Han har under fälttåget uppmätt det
eröfrade landet och på kartan inristat dess läge; han ämnar nu afsluta detta
arbete genom att färglägga gränslinjen.
Generalen är så fördjupad i detta göromål, själft en frukt af många
månaders ihärdig kamp, att han ej lagt märke till, att tältets lätta förhänge
dragits åt sidan och en budbärare ljudlöst trädt in; denne står nu otåligt väntande,
att fältherren skall varsna hans närvaro. Han tillhör de s. k. chasquis eller
statslöparne. Deras uppgift är att snabbast möjligt delgifva konungens eller
regeringens i Cuzco budskap till olika landsdelar. Å hvar fjärde kilometer —
efter nutida mått — finnas små stationer; mellan tvenne dylika ha löparne
att röra sig. De springa fort, och äfven då vägen bär öfver berg och dal,
tillryggalägga de sträckan med förvånansvärd snabbhet. Dessa löpare, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
