Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLENS BARN. 509
stånd. Det är den nu regerande konungen, som låtit uppföra såväl slott som
fästning. Vid hans död förseglas hela byggnadsverket, och allt hvad som dit
hörer står sedan obegagnadt. Denna vördnad för den dödes kvarlåtenskap
grundas på tron, att själen en gång efter döden skall vända tillbaka från
solen för att åter ta sina jordiska ägodelar i besittning.
Slottets inre är lika praktfullt som det yttre. Genom förstugor och
korridorer har man inblick i talrika gemak, som alla få sitt ljus från den inre
gården. Salarnes golf äro lagda i mosaik, väggarne äro klädda med
cicele-rade guld- och silfverplattor med växtmotiv i klar metall — en skimrande
skörd, som växer upp från golfvet och sträcker sina fina stänglar ända till de
utsökta väfnader af vicuftaull med mönster i guld- och silfvertråd, hvarmed
taken till hela sin längd äro behängda. Bänkar, stolar -och bord äro
omsorgsfullt utarbetade i dyrbara träslag och klädda med värdefulla täcken eller ädel
metall. Öfver allt en rikedom, hvars prakt efterlämnar ett oförgätligt intryck.
I dessa gemak bida incans närmaste och hans befallningsmän signalen
från härolderna, som likt stumma bildstoder hålla vakt vid förhänget till det
rum, där konungen nu ger företräde åt sina höfvitsmän och den fångne fursten;
den stund är snart inne, då inca skall visa sig för sin segerrika här.
Solen stiger högre upp mot zenit. Soldaterna stå uppställda i en stor
halfbåge framför lägret med fångarne inom sin krets. Dessa hade i början
blickat trotsigt och vildt. Alla hade de dock gripits af undran öfver hvad de
här fått se; de hade i själfva verket gått i ständig förvåning öfver hvad de
fatt upplefva alltifrån den dag, då de efter tapper fejd dukade under för
peruanernas krigslist och öfvermakt. Väntar dem nu döden? Skola männen
offras på krigsgudens blodiga altar, kvinnorna skändas och barnen styckas till
spis åt segerherrarne? Så hade varit deras egen sed. Lif för lif! De
öfver-vunnas jämmer och deras egna jubelsånger hade mängts i hemmets
tempelgårdar. Skola de nu drabbas af samma dom?
Den goda förplägningen under vandringen genom okända trakter, den
hänsynsfulla vården om sårade och trötta hade förefallit dem som en gåta.
Hvarför hade man ej genast dräpt dem, som voro blott till besvär?
Deras höfding hade hämtats till fiendens konung. Från fångarnes led
sökte många blickar fästningsmurarne — skulle de snart få se den älskade
furstesonens lik som en blodig trofé fästas på vallens krön?
Trots tanken på det öde, som måste förestå, är det mest förvåning, som
råder hos de fångna; den röjes i hviskningar, som smälta ihop till ett doft
sorl. Majs har rikligt utdelats ibland dem, de sårade äro förbundna, och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
