Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5io bokanmàlningar och litterära notiser.
allt straff intet annat är än en förfinad form af hämnd, och däraf drager den
slutsatsen, att staten bör upphöra med all dömande och straffande verksamhet.
Men huru få de nutida staterna därtill? Jo, belt enkelt genom en allmän
strejk eller lock-out. Om inga unga män låta sig lockas in på domarbanan,
så upphör af sig själf kriminaljusticen; och så blir i stället plats för
socialpedagogiken och moralterapien!
Mera tilltalas vi af förf. religiösa spekulationer, i hvilka han än utreder
förhållandet mellan tron och förnuftet, än kritiserar dop- och
nattvardsdogmerna. Men äfven i dem framträder vid sidan af ett och annat sundt
och sant likartade väl hastigt och radikalt dragna slutsatser.
Häftet afslutas med tvenne skizzer i mindre resonerande form. Den
första af dessa bär titeln »Ängelns vallfart» och innehåller en satir öfver
egoismen. Förf. framställer däri de jordiska förhållandena, sådana de te sig
i en från höjden nedblickande ängels öga, hvilken vet, att frihet är detsamma
som kärlek, och som efter den sistnämndas mått därför mäter allt. Han ser
då, huru människorna beredvilligt tjäna hvarandra och samhället därför
organiserar sig till ett skenbart harmoniskt helt. Men så märker han, hur olika
lyckan är fördelad mellan människorna. Är det ej den gudomliga kärleken,
som drifver dem till sam verksamhet? Nej, han upptäcker penningens hemska
makt och huru denna hjälpsamhet blott är en förstucken egoism. Men,
fortsätter ängeln:
"Huru oändlig är icke den vishet, som låter vägen till frihet ståndigt stå öppen för
människorna, som lärt dem och vant dem vid att midt i sin själfviskhet tjäna hvarandra, si
att de till det yttre hafva allting färdigt, blott de en gång ville låta den inre förändringen
ske och byta ut sin emot Guds vilja!
En sak var mig emellertid oklar. Hvarför hade aldrig någon hviskat till dem frihetens
hemlighet och uppenbarat för dem, att friheten beror på uppfyllandet af Guds vilja?
Härpå grubblade jag, medan jag sväfvade genom rymderna tillbaka till mitt hem. Ett
egendomligt svårmod hade fått makt med mig, och jag beslöt slutligen att vånda mig direkt
till Gud med min fråga, ehuruväl jag visste, att det hade varit min plikt att själf taga reda
på saken.
Då jag begynte tala om min stjärna, var det som hade jag talat om min
älsklingsstjärna. Jag fann hos Honom en bottenlös kärlek till denna stjärna. Och människorna
kallade Han sina egna barn.
— En har funnits ibland dem — sade Han — som har uppenbarat för dem min vilja
och visat dem vägen, sanningen och lifvet.
Och de? — frågade jag och höll andan.
Han försjönk en stund i tankar och skakade sedan på hufvudet, som hade han velat
förjaga ett sorgligt minne; och han sade:
— De hafva förklarat honom vara Gud, men anse det därför omöjligt att efterfölja
honom."
Denna didaktiska fantasi är ädelt tänkt och ej illa genomförd, men den
valda formen kunde hafva medgifvit framträdandet af en större poetisk kraft
och särskildt tolkningen af penningens hemlighet kunde hafva varit lyckligare:
påbudet, att de fattige skola inbetala mynttecken till samhällets skattkammare,
är en alltför naiv version af penningens nationalekonomi. Ingressen rörande
djurens samlif synes oss ock något färglös, liksom vi gärna velat ana en
djupare personlig grund för ängelns kärlek till »stjärnorna». Det är i denna
änglakärlek för mycket af kontemplation, för litet af kärlekshandling. Och
hvarför skall lyckoformeln just heta frihet, och icke snarare lif?
Den sista skizzen har titeln »På bergsudden» och är helt kort. Under
den enkla formen af några reflexioner öfver en ångbåts rörelser behandlar
förf. här det djupa problemet om förhållandet mellan teleologi och mekanisk
kausalitet. Så komma vännerna vid stranden genom åsynen af några
simmande änder och ett förbidrifvet moln in på frågan om förhållandet mellan
det omedvetna och liflösa å ena sidan, det medvetna lifvet å den andra. Det
hela innehåller inga färdiga teorier, utan utgör blott några anande tankefer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
